Idrottsplatsen i Arvidsjaur är vårkylig och nästan lite ogästvänlig på torsdagskvällen. Annat är det i och runt byggnaden med omklädningsrummen. Där sitter sportens värme och gemenskap i väggarna, så som det gjort sedan fotbollens begynnelse. Men det har hänt en del bakom kulisserna hos IFK Arvidsjaur bara sista året. Två föreningar har blivit en, och istället för Jennie Granberg, som tränade damlaget i fjol, har Anna Gustafsson, Leif Johansson, Anders Eriksson och Linda Stenvall gemensamt axlat rollen.
– Nu delar vi på ansvaret, och det känns bara positivt. Krasst är det så att om vi inte hade klivit på tränartåget hade det kanske inte funnits något damlag. Och har flickorna inget att se upp till, ja, då vet jag inte vad det skulle bli av det. Styrkan med att vara fyra är att det inte står och faller med en person. Det är skönt att veta, säger Leif Johansson.
Truppen är ung, yngre än på väldigt länge. Damfotbollen har genomgått ett generationsskifte som landat i att damlagets majoritet utgörs av 03:or.
– Vi har dessutom någon 04:a. Ett fåtal äldre spelare utgör ryggraden som bidrar till att de yngre blir utvecklingsbara, säger Linda Stenvall.
Damerna gick på konstgräs vecka 12 och så här långt har det varit bra uppslutning.
– Den bästa av dagar är vi 20 personer i truppen, men det varierar en del. Alla känner sig inte bekväma ännu med tanken på att spela match, men vi tar det som det kommer. På den här nivån i början av säsongen är vår utmaning att vara motiverande, att det ska vara roligt och lockande, säger Johansson.