Första säsongen i landslaget blev en tuff sådan för Jesper Ask. Europacup var betydligt tuffare än väntat, och rankingen var svårt att tampas med.
– Man kan inte hålla igen så mycket när man startar så långt bak, man får ge järnet och hoppas att det inte blir några misstag, men det är svårt när det blir så uppkört och svårt i banan. Nu har jag lite bättre ranking så förhoppningsvis får jag starta lite snabbare den här säsongen. Jag vet inte riktigt vilken, men i storslalom 50-55. Ifjol hade jag 80 som bäst. Det känns som om man står och stampar när man inte tar sig någonstans på Europacupen, säger Ask.
Men i slutet av säsongen gick det uppåt igen. Ask åkte till Finland och tävlade i finska mästerskapen. Första dagen ledde han efter första åket men missade i andra.
– Så jag blev nog trea. Andra dagen ledde jag igen i första åket, men andra åket ställdes in så det blev ingen tävling. Vi har även varit över i Japan i början på mars och tävlat i Far east cup, det är typ som Europacupen. Där blev jag tvåa på en tävling så det var väldigt bra tycker jag. Det var kring 80 tävlande.
Vad är ditt starkaste minne från första säsongen?
– Man kommer alltid att minnas hur tufft det är. Jag trodde inte att det skulle vara så tufft som det var. Jag trodde att det skulle vara lite lättare att komma in och ta poäng. Det är väl det som man kommer att minnas bäst av den första säsongen, men man får också se väldigt många olika ställen vilket förstås är en upplevelse.
När Nyheter i Norr pratade med Jesper Ask förra säsongen hade han svårt att svara på frågan var han egentligen bor, och svaret har inte ändrats.
– Det känns fortfarande som om jag bor i resväskan. Men det passar bra att min sambo bor i Sigtuna utanför Stockholm så jag kan mellanlanda där, men det är inte mycket tid hemma.
Teamet har fått en planering från 1 december till 15 mars, och Ask har räknat att 70 dagar är på resande fot.
– Och då är vi ändå lediga nästan hela februari eftersom det är VM, då går ingen annan tävling i Europacupen. Så vi har en stomplan nu men sedan vet man inte heller om man får åka alla Europacup-tävlingar. Nu kommer vi att vara tio som vill åka, men har bara fem startplatser i storslalom och sju i slalom. Så alla kommer inte få åka även fast man vill. Man kommer inte få veta vilka som får åka förrän bara någon dag innan då det ska vara nåt sorts kval. Man ska inte kunna glida med på en räkmacka utan man ska kämpa för de där platserna. I grund och botten tror jag det blir ganska dåligt när man har en given plats som man inte riktigt behöver kämpa för, som det var ifjol. Så egentligen tror jag det blir bättre nu.
När är första tävlingen?
– Det är i Kåbdalis nästa helg, första FIS-tävlingen. Det är kval till världscupen i Levi samtidigt, men vilka som får vara med där vet man inte än.
Vilken förhoppning har du på säsongen?
– Samma mål som ifjol, jag vill ta mig in topp 30 på Europacupen. Så man får starta tidigt och ha mycket bättre förutsättningar. Det är det största och första målet. Sedan vill man ju också åka i världscupen, men där är det otroligt tufft.
Ser du underlaget som det enda hindret för att avancera?
– Om man skulle få starta först skulle man nog hålla jämna steg med en del världscupåkare, men man måste komma dit så man startar jämnt med dem och ha samma förutsättningar. Det är svårt och tufft, men inte omöjligt förstås.