Enligt Agneta Nyman betyder gymnastikverksamheten mycket för Arvidsjaur. "Vi har ibland kö till grupperna och barnen vill in, de tycker att det är roligt."
Agneta Nyman, 61 år, var sju år när hon började sin gymnastikkarriär i Älvsbyn.
– Jag minns egentligen inte vad det var som gjorde att jag började. Jag var väldigt rörlig och utmanande som person, så det passade mig.
Därefter var hon fast och redan som 13-åring började hennes ledarkarriär som hjälpledare. I några år kombinerade hon att vara både gymnast och ledare för att sedan helt gå över till ledarsidan. 1986 flyttade hon till Arvidsjaur och 1989 startades IFK Arvidsjaur gymnastik.
– Numera är vi en fristående klubb men på den tiden var IFK en hel klubb med sektioner under, berättar Agneta.
När hon stegade upp till IFK för att ansöka om att starta en ny sektion möttes hon av viss skepsis.
– De tyckte att det redan fanns nog mycket saker att välja på. Det var några som tyckte att 'ja, du kan ju prova men det kommer nog inte att gå'.
Det motbevisades snabbt att gymnastik skulle vara onödigt. Redan efter två–tre år började klubben tävla och sedan dess har intresset varit stort.
– Vi når ut till en helt annan målgrupp. För något år sedan när jag tittade var det mer än 50 procent av alla 3–5 åringar i Arvidsjaur som gick gympa.
Totalt tränar klubben i dag 180 barn och ungdomar uppdelat på åtta grupper. Agneta är tränare för den tävlingsgrupp som kommit längst och ända sedan starten 1989 har hon varit ordförande i klubben.
– Min man påstår att jag jobbar två heltider, skrattar hon och fortsätter:
– Det är nog i alla fall en halvtid till.
Vad är det som gör att du vill lägga den tiden?
– Det är för att det är roligt och just drivkraften i att man vill att det ska gå framåt. Det är som en livsstil.
Hur många ungdomar har du mött under de här åren?
– Oj, det går inte att gissa. De är ju stora de som var först, de har nästan hunnit ikapp mig (skratt).
Hennes egen träning har hon fått lägga åt sidan, men ändå tar hon sig lätt och smidigt ner i spagat.
– Jag promenerar och ibland hakar jag på det tjejerna gör, men det blir lite för lite, det är bara att konstatera. Promenerar, det gör jag och min man ihop och vi fiskar mycket, både på sommaren och vintern. Vi är bra på att ta tillvara på tiden när den finns.
Sin egen träning har hon fått lägga åt sidan till förmån för träningar, tävlingar, läger och ledarskapsutbildningar. Men att gå ner i spagat är inga problem.
Riksidrottsförbundets förttjänsttecknet delas ut i samband med Riksidrottsmötet i slutet av maj. Där kommer även Ann Jansson, Älvsbyns IF, att få ta emot samma utmärkelse för sitt engagemang inom orientering.