En av de absolut största profilerna i inlandsfotbollen under denna tid var Auktsjaurs IF:s hårdskjutande center Lennart Åhman. Ursprungligen från Skellefteå, kom till Auktsjaur som 14-åring och under många år en omskriven, respekterad och populär spelare och lagkamrat.
- Det var en mycket minnesvärd tid. Jag kom till en by som då innehöll enormt mycket ungdomar, sammanhållningen och fotbollsintresset var mycket stor, säger Åhman som på 40-talet var med om att bygga och sedan inviga fotbollsplanen "Lyran" där byns fotbollsgäng från invigningsmatchen 1948 sedan spelade sina hemmamatcher fram till nedläggningen av fotbollen på 60-talet.
Gjorde nio mål i en match
Ganska snart stod det klart att Lennart Åhman var den spelare som målmässigt "stack ut" allra mest i det byalag som under första delen av 50-talet kom att vara ett av inlandets bästa fotbollslag.
- Jag var ju storväxt och hade ett bra skott så det var väl därför mina medspelare ofta försökte spela fram till mig till avsluten så att jag kunde göra målen, säger Lennart som berättar att han inte sällan gjorde upp till 4-5 mål i samma match.
- Flest mål gjorde jag i en match mot Gråträsk då jag hade lyckan att skjuta in hela nio bollar förbi deras målvakt, säger Åhman som dock i sammanhanget är noga att poängtera att hans målfarlighet och de fyra seriesegrarna han fick uppleva med AUIF också i högsta grad också var lagkompisarnas förtjänst.
Som nämndes inledningsvis var Åhman också en baddare till straffskytt och han pangade in hela 39 straffar på raken innan en miss kom då han i den 40:e sköt i stolpen.
- Jag hade skjutit in också men av okänd anledning blåste domaren om den straffen och då sköt jag den andra i stolpen, minns Lennart som berättar han så gott som alltid sköt sina straffar med full kraft förbi målvakten.
- Jag kom snabbt på att det var det särklassigt bästa sättet, säger han med ett skratt.
En kul episod och ett kvitto på att dåtidens inlandsmålvakter efter mera än 50 år minns den hårdskjutande Auktsjaursspelaren berättar Lennart med stor glädje i rösten:
- Jag satt för bara några år sedan i väntrummet på Sunderby sjukhus när en man kom fram och presenterade sig och frågade om jag var Lennart Åhman. Han hade varit målvakt i Abborrträsk, sade att jag en match skjutit en tung frispark som han visserligen hade kastat sig och räddat men som ändå blivit mål därför att han av det hårda skottet tappat balansen och följt med in i målet. Att han efter så många år minns episoden och kom och berättade det för mig känns trevligt för själv har jag inget minne av just detta, skrattar Lennart.
Mötte Djurgården
Ett bestående minne är också den Norgeturne som Lennart och hans lagkompisar i Auktsjaur fick göra sommaren 1952 efter att laget vunnit den så kallade Arvidsjaursserien.
- En mycket trevlig resa där vi fick spela tre matcher mot norska lag. Vad jag minns allra mest från resan var att på det hotell vi bodde så fanns i matsalen uppemot 300 skotthål på ena väggen från en kulspruta, ett minnesmärke från kriget som man vid vårt besök inte hunnit åtgärda, berättar Lennart.
Lennart Åhmans målfarlighet i början av 50-talet innebar förstås att lite bättre klubbar blev intresserade av honom. Bland annat då Köpings IS som då var ett duktigt lag som i landets näst högsta serie.
Hösten 1953 bjöds 23-årige Lennart ner för att provspela och fick bland annat chansen att spela en träningsmatch med sitt nya lag mot allsvenska Djurgården som då i sin laguppställning hade många kända namn, bland annat de båda landslagsspelarna Sigge Parling och Arne Arvidsson.
- Jag hade då aldrig spelat någon match på gräs och trots att jag väl hade lite problem med tempot så tyckte jag ändå att jag kom in i matchen bra och som helhet klarade mig ganska hyggligt. Minns att matchen var jämn och slutade 4-4 och att jag inte gjorde något mål - men att jag ändå höll på att bli matchvinnare då jag i slutskedet fick på ett bra skott som smet strax utanför målvakten Arvidssons kryss.
Moskosel var ärkerivalen
Sejouren i Köping kom dock inte att bli längre än ett par månader och efter ett kortare provspel också i Brage så återvände Åhman efter knappt ett halvår hem till Norrland igen.
- Jag hade i början problem med tempot men både jag och mina tränare där nere var övertygande om att jag skulle kunna träna upp min snabbhet. Huvudproblemet var dock att jag längtade hem och inte riktigt trivdes där nere utanför fotbollen, säger Lennart som ändå inte ångrar tiden som blev en fotbollsmässigt utvecklande. Det gjorde honom till en både bättre nickare och lagspelare.
Efter hemkomsten var Lennart i valet och kvalet om att börja spela med IFK Arvidsjaur men Auktsjaursbo som han var så övertalades han att fortsätta spela vidare för hembyn som vid den tiden hade såväl ett a-lag, ett b-lag och ett juniorlag i seriespel.
Många tuffa inlandsderbyn fick vår profil uppleva under sina år som nyckelspelare Auktsjaurs svartvita matchställ.
- Det var ju massor av derbymatcher. Och allra tuffast var derbyna mot ärkerivalen Moskosel där jag vid ett tillfälle blev sparkad medvetslös och sedan tvingades ligga kvar tre veckor på sjukhus, berättar han.
Drömmål från 50 meter
Den förre järnvägsarbetaren Åhman avslutade sin fotbollskarriär i Storuman under åren 1959-1963. Också där gjorde han sig känd som en stor målspottare och fick bland annat stor uppmärksamhet i tidningen Idrottsbladet sedan han i en seriefinal mot Sandsele direkt på volley från mittcirkeln pangat in en utspark från motståndarens målvakt.
- Det var nog mitt skönaste mål i karriären. Jag fick drömträff med mina 47:or och bollen gick spikrakt och otagbart in i motståndarlagets kryss från cirka 50 meters håll, minns den hårdskjutande mannen som förutom sin fotbollskarriär också kan se tillbaka på ett kort aktivt förflutet som både bandyspelare, vasaloppsåkare och ishockeymålvakt.
- Jag var dessutom fotbollsdomare under några år på 60-talet, något som jag tyckte var väldigt givande och trevligt.
Efter utbildning flyttade Lennart Åhman till Luleå 1966 där han fram till pensioneringen 1994 arbetade som elevkonsulent/skolkurator. Han har dock i alla år hållit kontakten med människorna i byn Auktsjaur där han också i många haft sommarstuga.
Mer "raka rör" förr
Hans förhållande till fotbollen i dag som han själv säger "så där".
- Jag ser förstås en hel del fotboll på TV men går numera sällan och ser några matcher live.