Hildur tog SM-medalj i både skidor och friidrott

INLANDSPROFIL. Racksundsfödda Hildur Hellman (då Westerlund) är tveklöst en av inlandets mest framgångsrika idrottsdamer genom alla tider. I sitt prisskåp i hemmet i Arvidsjaur har Hildur utöver mängder av vinstpokaler och DM-plaketter även guldmedaljer som hon erövrat i skidor och friidrott under 50-talet. Som främsta idrottsmerit sätter Hildur skidstafettguldet på 3 x 7 km som hon 1953 åkte hem tillsammans med lagkompisarna Gunnel Israelsson och Inga-Britt Löfmark.

Arvidsjaur2006-11-25 00:00
PTs andra inlandsprofil är en minst sagt pigg och sprallig dam som med välbehag minns sin framgångsrika idrottskarriär som pågick från början av 1950-talet och ända fram till mitten av 70-talet.

Även om Hildur Hellman numera tillhör den skara medborgare som hunnit uppnå den aktningsvärda 70+-åldern så märks sannerligen inga ålderskrämpor på denna tidigare så duktiga idrottstjej som för mera än ett halvt sekel sedan i IFK Arvidsjaurs klubbdräkt erövrade SM-medaljer i både skidåkning och löpning och som kammade hem hela 14 DM-guld och dessutom två Norrländska mästerskap.

- Det är många härliga minnen och höjdpunkten är förstås när det IFK-lag jag tillhörde oväntat åkte hem SM-guldet i skidstafetten i Filipstad 1953, berättar Hildur och försäkrar att hon trots alla år som gått mycket tydligt minns både tävlingen och den uppståndelse som SM-guldet efteråt förde med sig.

Otippat stafettguld

- Jag åkte som alltid den första sträckan och kom tvåa in till första växlingen. Inga-Britt Löfmark tog sedan vid och förde oss upp till ledning. Den förvaltade sedan Gunnel Israelsson på bästa sätt vilket gjorde att vi oväntat vann och slog många etablerade lag, berättar Hildur som med välbehag minns den uppståndelse som följde efteråt.

- Vi fick bland annat motta flera telegram direkt efteråt. Sedan hyllades vi också av många som mött upp när vi kom hem till Arvidsjaur igen. Jag minns också att jag som belöning till och med fick ledigt en dag från jobbet med full lön, skrattar hon.

Hellman berättar att hon och övriga skidtjejer i Arvidsjaur under denna tid tränade och tävlade ganska ofta - som regel nästan varje dag.

- Men det är klart med dagens mått mätt var vår träningsdos förstås inte speciellt märkvärdigt, men då ska man ändå betänka att vårt idrottande bara var en fritidssysselsättning som vi höll på med på kvällarna efter jobbet, klargör Hildur.

Bäst på isigt före

Året efter det oväntade stafettguldet erövrade hon och övriga två lagkompisar sitt andra skid SM-guld, den här gången handlade det om ett lag-guld.

- Men Lag SM-guldet rönte av förståliga skäl långt mindre uppmärksamhet , minns Hildur Hellman som under sin karriär också gjorde ett 10-tal individuella SM- starter. Dock utan någon resultatmässig fullträff.

- Som bäst blev jag nog 7:a men som helhet lyckades jag aldrig riktigt fullt ut i något individuellt SM-lopp, erkänner Hildur som i samanhanget poängterar att hennes främsta styrka som skidåkare var den goda tekniken.

- Jag åkte aldrig särskilt bra när det var tungt före. Och inte hellre i stäng kyla. Bäst gick det på isiga underlag, ofta under vårvintern, där min teknik kom mest till sin rätt, fortsätter Hildur som kom att avsluta sin skidkarriär som framgångsrik långloppsåkare under några år på 60-och 70-talet då hon vann ett flertal meriterande segrar i god konkurrens.

SM-silver på 800 m

I 30-årssåldern och parallellt med skidkarriären blev Hildur Hellman också en framgångsrik friidrottstjej på löparbanan. Sammanlagt erövrade hon 13 DM på någon av sträckorna 200 m, 400 m, eller 800 m. Vidare två Norrländska mästerskap, plus att hon blev "stor grabb" samt som höjdpunkt sprang hon till sig ett SM-silver i paradgrenen 800 meter.

- Den tävlingen gick på Stockholms stadion 1960 och vad jag minns mest från den gången var hur trött jag blev och hur otroligt långt upploppet var, säger hon och skrattar gott.

Det något oväntade SM-silvret gav henne extra blodat tand att träna hårdare och hon hade goda förhoppningar att året efteråt kunna ta revansch och då vinna guldet.

Ödet ville annorlunda

Men ödet ville dock annorlunda.

- Vi var många på startlinjen och i röran blev jag tyvärr omkullsprungen i starten och tappade massor av mark på konkurrenterna. Jag hann visserligen upp klungan men var ändå alldeles för trött för att ha någon spurtkraft, minns Hildur som kom att avsluta sin löparkarriär innan dagens tartanbanor blev verklighet.

Tror på Charlotte Kalla

Under några år var Hildur Hellman också en duktig orienterare som tog många segrar även om hon själv mest betraktar sin framfart med karta och kompass som ett led i sin skid- och löpträning.

Hildur är fortfarande mycket idrottsintresserad och följer noga via tv vad som händer både nationellt och internationellt - och förstås då främst i skidor och friidrott.

Hon tror att svensk damskid-åkning har en god framtid och inte minst det senast stjärnskottet Charlotte Kalla tror hon kan vara en blivande stjärna.

- Hon verkar ha både talang och fin inställning så hon kan säkert gå mycket långt, säger Hildur Hellman avslutningsvis och berättar att hon för egen del nu på äldre dar håller sig i form med lite skidåkning, motionsdans och dagliga promenader.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!