Pär Sundqvist fyller 55 år i december. Denne för många inlandsbor så välkände idrottsprofil som i mer än två årtionden i sin roll som spelare och tränare kom att forma och utveckla IFK Arvidsjaur fotbollsutövare på såväl ungdoms- som seniornivå.
- Under min tid var det i huvudsak Furuhedens hemska grusplan som fanns att tillgå för träning och matcher. Vi hade långt ifrån de bästa förutsättningarna men fotbollsintresset var ändå väldigt stort bland ortens unga, säger Pär som tycker att tiden som ungdomsledare nog är det största, mest bestående och minnesvärda från hans långa idrottskarriär.
Redan som ung, i början av 1960-talet, sprang Pär Sundqvist runt bland dåtidens fotbollsutövare på Furuheden. Ofta då tillsammans med sin pappa Martin som vid den tiden var lagledare för ett av IFK-lagen.
- Mitt eget första riktiga minne av fotbollslivet är från mitten av 60-talet då fotbollspapporna Dag Österlund och Vigner Jonsson drog igång en "kvartersserie" med fyra lag som vårt lag "Kaos" vann, det var jättestort då som 10-11-åring, säger Pär med ett stort leende.
Värvades till Nyköping
A-lagsdebuten gjorde vår profil som 16-åring våren 1973. IFK Arvidsjaur spelade då i division fem och slutade det året tvåa.
- Vi fick ändå ta steget upp till fyran till följd av en omläggning av serierna och jag minns att de flesta trodde vi skulle åka ut direkt. Men det gjorde vi inte, vi klarade oss jättebra, minns Pär som redan då som 17-åring tillhörde IFK-lagets mest framträdande spelare från sin innermittfältsposition.
Tillsammans med jämnårige lagkompisen, målkungen och frisparksspecialisten Tommy Lindmark fick Pär då också prova på spel i länslaget.
Inför säsongen 1980 värvades han till Nyköping i division 2, vilket motsvarar dagens superetta.
- Ett mycket stort steg att ta med tanke på att det förstås skilde mycket i tempo och spelstyrka mellan Arvidsjaur och Nyköping.
- Tiden där blev två mycket minnesvärda och lärorika år och jag minns att vi mötte lag som Örgryte, Hälsingborg, Gais, IFK Malmö och Häcken vilket innebär att jag fick spela en del matcher på klassiska arenor som exempelvis Olympia, Malmö Stadion och Nya Ullevi, säger Pär som klarade åren i Nyköping rätt hyggligt.
- Jag platsade i alla fall som mittfältare båda åren vilket jag självklart får vara nöjd med.
Spelande tränare i sex år
Efter de två åren i Nyköping tog dock hemlängtan över och Pär flyttade hem för att bli spelande tränare för sin moderklubb. Som spelare agerade han som en stark och svårpasserad libero.
- Det var mycket trevliga år. IFK hade då ett spelskickligt lag med en mycket bra åldersstruktur som både åren 1986 och 1987 var mycket nära att vinna serien och ta steget upp i trean.
- Inte så konstigt kanske med tanke på att vi då hade spelare i laget som bland annat Mocko Johansson, Rolle Englund, Tommy Lindmark och Patrik Lundgren, säger Pär som 1988 valde att lämna Arvidsjaur för att pröva lyckan som spelare och tränare i gotländska Visby AIK.
- När jag kom dit hade de åkt ur trean och tappat i stort sett hela truppen. Det innebar att jag fick börja om från grunden igen med ett mycket ungt gäng. Uunder mitt sista år som spelande tränare 1993 kunde vi ta steget upp i trean igen.
Trivs som gotlänning
Sundqvist hade hunnit skaffa familj på den ön där han nu bott i snart 23 år. Och ingenting tyder enligt honom själv att han inte kommer att förbli gotlänning också fortsättningsvis.
- Jag trivs jättebra med både människorna och klimatet här. Tycker också att Visby är ganska lagom stort och jag skulle tro att det är ungefär som bo i Piteå. Man känner många men man kan också vara ganska anonym om man så vill, menar Pär som följer vad som händer med den lokala fotbollen, både på Gotland och i Arvidsjaur.
- Ibland går jag till Gutavallen och ser Visby och när det gäller Arvidsjaurs förehavanden så finns ju alltid PT:s hemsida att tillgå, säger Pär som hoppas och tror att den nya konstgräsplanen i Arvidsjaur kan bli ett välbehövligt lyft för ortens på senare år dalande fotbollsintresse.
Efter fotbollskarriären fortsatte Pär Sundqvist att på egen hand träna ganska hårt. Och då mest löpning, i mitten av 90-talet sprang han Stockholm Marathon.
- Där bör jag tveklöst vara en unik deltagare. Första gången sprang jag på 3.44,25. Inget märkligt med det, men faktum är att jag också andra året sprang i mål på exakt samma tid!
Minnesvärd hockeykarriär
Sundqvist hade för övrigt även en period som hockeyspelare. De första åren var han målvakt men lämnade sedan den rollen och blev back.
- Hockeyåren var mycket minnesvärda med mycket gemenskap och fina ledare. Jag måste bara få nämna Signar Ruth som var populär ledarpionjär och på många sätt betydelsefull för oss barn.
Under sitt första år som senior fick han vara med om serieseger.
- Vi hade ett kanongäng med spelare som Lennart Jonsson, Lennart Lenman samt bröderna Uffe och Roger Lundström. Minns att vi vann serien två år i rad och hade chansen att ta steget upp i landets då näst högsta division men klubben tackade nej då ekonomin inte ansågs tillräckligt stark.
Trots sina många år som gotlänning försäkrar dagens profil att han fortfarande betraktar sig själv som en genuin norrlänning. Hans mamma bor kvar och Pär reser minst ett par gånger om året upp till Arvidsjaur för att hälsa på henne.
- Jag känner mig som en idrottsintresserad norrlänning och tycker det är jättekul att både Luleå och Skellefteå tillhör toppen när det gäller ishockey. Men Luleå är mitt lag och jag följer nästan alla deras matcher i elitserien mycket noga.
- Vad gäller fotbollen så tror jag det skulle vara mycket positivt om Norrbotten fick upp ett lag i Superettan igen. Om det sen blir ett lag från Boden eller Luleå tror jag nog är av mindre betydelse, säger Pär Sundqvist.