Evy - Arvidsjaurs första stjärna

IFK Arvidsjaur tillhör faktiskt länets pionjärföreningar inom damfotbollen. Redan 1969 spelade damlaget den första träningsmatchen och året efter hade intresset vuxit så mycket att en egen inlandsserie kunde dras igång där förutom tätortslaget IFK även byarna Utterliden, Abborrträsk och Gråträsk lyckats med konststycket att etablera egna damlag.
Inlandsklubben Arvidsjaur har genom åren fostrad många duktiga damlirare - ja, till och med en trio allsvenska spelare i form av Carina Forsgren, Anna Lundberg samt Ann-Helen Persson som för utom tongivande insatser i moderklubben även lät tala om sig för sina insatser i Sunnanå respektive Piteålaget Storfors under 80-talet och 90-talet.
Med all respekt för denna duktiga trio så är ändå dagens profil Evy Öberg den spelare i Arvidsjaur som, åtminstone den äldre generationen av IFK:s damfans, troligen minns allra mest.
Än i dag är det många som med märkbar vördnad talar om "hårdingen"Evy vars tryck i högerdojan gjorde att varje frispark på motståndarnas planhalva var att betrakta som en god målchans. Detta under en epok då damfotbollen bestod av många förstås hade en status långt sämre vad den har dag.
Omöjlig att passera
Under IFK-damernas pionjärår - då damfotbollen förstås hade en långt sämre status än vad den har idag - var det så gott som alltid försvarsklippan Evy Utterströms namn som dominerade texten i tidningarnas matchreferat. "Bäst på plan, enormt skottstark, tuff spelstil, samt så gott som omöjlig att passera" - ja, det var några citat av alla positiva omdömen om henne som kom från dåtidens sportskrivare.
Evy Öberg minns med välbehag sina aktiva fotbollsår då hon var så dominerande.
- Jag var ju förhållandevis gammal när jag började spela och hade innan damfotbollen kom igång i många år tränat tillsammans med killar i min hemby. Det tror nog jag nog var en stor anledning till att jag både sköt hårdare och var fysiskt starkare än de flesta av dåtidens damspelare, säger Evy som dock ödmjukt vill poängterar att tuffa medspelare i backlinjen som bland andra Elsa Henriksson och Gudrun Sandberg också kraftigt bidrog till att motståndarlagen hade minst sagt svårt att fixa några måltillbud när man mötte Arvidsjaur.
Blev bespottad
Vad minns då försvarsklippan Evy Öberg om de inledande serieåren då hennes IFK två år i rad vann inlandsserien och då hon under matcherna med sin tuffa spelstil och skottstyrka fick både forwards och dåtidens målvakter att ständigt darra på manschetten.
- Det var en minnesvärd tid med många prestigefyllda och jättetuffa derbymatcher - inte minst mot Gråträsk då det ibland närmast handlade om liv och död, skrattar Evy och också ler glatt vid minnet när hon berättar att hon till och med fick uppleva att frustrerade motståndarforwards spottade efter henne som en följd av att de trots envetna försök inte lyckades ta sig förbi.
- Publikintresset var vid många av derbymatcherna både engagerande och jättestort,säger Evy som i sammanhanget också vill passa på att ge de första damårens IFK-tränare Ivan Stenlund, Sölve Lindmark och Tage Andersson en stor eloge för den möda dessa lade ner för att såväl taktiskt som teknikmässigt försökte utveckla spelarna och laget.
Sköt hörna direkt i mål
Efter de två segeråren i inlandsserien flyttades IFK Arvidsjaur säsongen 1972 upp i en av de två seriegrupper som då fanns i länet. Med bara sju insläppta mål under säsongen knep Evy och hennes lagkompisar som nykomling direkt en andraplats i grupp A efter Bodens BK som då tillhörde länets damtoppklubbar.
- Jag minns att vi var nöjda över att komma före Hornskroken i tabellen som då också räknades som jätteduktiga, säger den förra försvarsklippan som förutom sina många frisparks- och straffmål också blev mäkta omtalat för att hon vid ett tillfälle mycket elegant skruvade in en hörna direkt i nättaket.
- Det hände på vår hemmaplan Furuheden och jag minns att folk efteråt kom fram och gratulerade och sa de aldrig sett något sådant göras tidigare - inte ens inom herrfotbollen, säger Evy vars än i dag omtalade fotbollskarriär tyvärr endast kom att bli tre år kort.
Enorm utveckling
- Jag var trebarnsmamma och hade svårt att få tiden att räcka. Vissa saker kom också emellan som gjorde det svårt för att inte säga omöjligt att fortsätta , säger vår profil vars "löd i dojan" fortfarande efter 40 år finns bevarad i mångas minne.
Idag följer Evy Öberg den inte allt för framgångsrika lokala damfotbollen mest via tidningarna. Och när det gäller svensk damfotboll i stort så ser hon förstås många av de matcher som sänds på tv och och hon menar att utvecklingen varit helt enorm de senaste decennierna.
- Visst fanns det talanger även på min tid. Men att jämföra dagens kvalitet i spel och spelförståelse med hur det såg ut för 40 år sen går förstås inte. Som allt annat har självklart också damfotbollen utvecklats på alla plan.
- Vi tog fotbollen ganska lekfullt där det viktigaste var att trivas och ha kul tillsammans. Men det är klart att nu på äldre dar kan jag ju inte förneka att det skulle ha varit intressant att veta hur pass bra man skulle hängt med om man tillhört dagens fotbollsgeneration som ju som regel börjar att träna rationellt i mycket unga år..