En minnesvärd tid i backen för Karl-Ivan

Den numera 78-årige Holmgren är sedan många år bosatt i idylliska Småskärsudden vid Piteå skärgård.
Backhoppning har mycket gamla anor i Arvidsjaur och det påstås att det redan i början av förra seklet anordnades backtävlingar i liten skala vid Prästbergets i samhällets utkant.
Den moderna backhoppningen startades dock inte upp förrän under mitten på 30-talet då bröderna John, Harry och Ture Nordberg tillhörde den pådrivande skaran som såg till att backhoppningen kom att få fotfäste bland Arvidsjaurs idrottsintresserade ungdomar.
Några år senare byggdes på initiativ av dåvarande rektorn vid realskolan Harry Olsten en ny större hoppbacke på Lillberget vilket därmed möjliggjorde förbättrade träning- och tävlingsmöjligheter under de närmast följande två decennierna.
Ändå förblev Lillbergets backe, med hopplängder på som längst 35-37 meter, en förhållandevis liten backe som vad gäller hopplängder inte alls kunde jämföras med backarna i exempelvis Boden, Gällivare och Koskullskulle.
Vann skoltävling
Redan under tidiga 40-talet kom dagens profil Karl-Ivan Holmgren att på allvar börja ägna sig åt backhoppning.
- Jag är född och uppväxt i Arvidsjaur. Vårt hem låg dessutom inte långt från Lillberget och egentligen började väl min karriär med att jag vann en skoltävling som 12-åring redan 1943. Då upptäckte jag både att jag gillade sporten och att jag även hade en gymnastisk teknik som gjorde att det kändes lätt och bra att hoppa.
Han fastslår att det är med saknad men med stort välbehag han minns denna tidsperiod för mera än ett halvt sekel sedan.
- Under slutet på 40-talet och till mitten av 50-talet var vi cirka 10-12 ungdomar som ofta tränade tillsammans i Lillbergs-backen där också tävlingar med jämna mellanrum anordnades, säger Karl-Ivan som berättar att man för att kunna träna under kvällstid såg till att sätta upp stormlyktor som hjälpligt lyste upp backen.
När det gäller dåvarande hoppkompisar nämner Karl-Ivan namn som Knut Granberg, Umberto Ökvist, Ove Granberg, Helge Sundqvist, Olle Martinsson, egna brorsan Gustav Holmgren samt bröderna Harry och Henry Norén.
- Stort kredit för att intresset för backhoppning blev så bra i Arvidsjaur under efterkrigstiden och tio år framåt måste tveklöst tillskrivas då nyinflyttade norrmannen Glettved Jensen samt Valter Hansson som kom från Sollefteå.
- Båda var hoppare i landslagsklass som höjde intresset och inspirerade oss andra killar väldigt mycket, säger Holmgren.
SM-brons
Av Arvidsjaurs alla backhoppare under denna tid kom Karl-Ivan Holmgren att bli den särklassigt bäste vad gäller framgångar. Han erhöll bland annat tre individuella DM-tecken, den första som junior 1948. Sedan både i backe och kombination året efteråt vid tävlingar på hemmaplan.
Han vann också många andra tävlingar i både Norr- och Västerbotten sedan han besegrat rikskända hoppare.
Holmgrens största merit var kanske ändå när han 1950 tog SM-brons i Charlottenberg i Värmland i kamp med hela sverigeeliten då han bland annat besegrade dåvarande toppnamn som bland annat "Silver-Bengt" Eriksson .
- Jag minns att jag efter SM:et blev uttagen till Vålådalen på ett stort träningsläger för "morgondagens hoppare och skidåkare" med inriktning på OS 1952.
Lägret var förstås en stor upplevelse men tyvärr fanns det inte ekonomi för mig att efteråt åka till de tävlingar utanför länet som förstås var en nödvändighet för att kunna komma på tal för större uppdrag, säger Karl-Ivan.
Mora-Nisse deltagare
Inlandsprofilen Holmgren minns med särskilt välbehag de internationella backtävlingar i hemmabacken som under flera år anordnades på vårvintern i samband med de klassiska Inlandstävlingarna i längdskidåkning på Nyborgstjärnen där bland annat Mora-Nisse ofta tillhörde deltagarna.
- Backtävlingen lockade flera hoppare i sverieeliten att delta och var liksom skidtävlingen alltid en enorm folkfest där 3 000-4 000 åskådare i långa karavaner efter skidtävlingen promenerade upp till backen på en provisoriskt upptrampad stig, berättar Karl-Ivan som trots att det mesta var kul minnesvärt under denna hopperiod också kan berätta om ett tragiskt inslag som för alltid etsat sig fast i hans minne.
Det var vid träning dagen innan påsktävlingen 1948 då 19-årige hoppkompisen Kurt Sundqvist föll så olyckligt att han omkom.
- Backen var jätteisig när Sundqvist i samband med ett träningshopp ramlade och slog bakhuvudet vid nedslaget. Han var medvetslös och jag minns hur vi förde honom ner från backen på en släde till den väntande taxin vid vägen. Tyvärr avled han dock redan innan man kom fram till vårdcentralen.
- Med tanke på det tragiska som hänt var det tänkt att tävlingen skulle ställas in men på uppmaning av den omkomnes föräldrar så beslöt man till slut att köra som planerat och den stora publiken hedrade Kurts minne med en tyst minut, berättar Karl-Ivan.
Satsade på studier
Holmgrens backhopparkarriär i Arvidsjaur avslutades 1956 då han lämnade orten för att satsa på studier söderöver.
Intresset för backhoppning var då redan i dalande samtidigt som slalomsporten var på frammarsch och drog till sig allt fler unga utövare.
Vid hemkomsten två år senare bosatte Karl-Ivan sig i Älvsbyn där han kom att återuppta backhoppningen om än i mindre skala än tidigare.
Han avslutade sin karriär med att mellan åren 1958-1964 ha Vittjärv som sin klubbadress.
Emellanåt tävlade han då också i Nordisk kombination , det vill säga både backhoppning och längdskidåkning i samma tävling - en tävlingsform som var ganska populär och som många backhoppare valde att prova på.
- Jag hade under min karriär chansen att bli värvad till klubbar med större resurser, men tog den av olika anledningar inte, säger den 78-årige inlandsprofilen från Småskärsudden som anser att backhoppningen självklart utvecklats mycket sedan hans aktiva tid.
Han tycker också att det är tråkigt att intresset för backhoppningssporten nu under lång tid varit i dalande både här hemma och utomlands.
- Det var väl hyggligt intresse i samband med att v-stilen introducerades och Boklövs var i farten men nu tycks tyvärr det mesta av sporten vara koncentrat till mellaneuropa och nästan enbart handla om skidflygning - inte ens Nyårdagens klassiska backtävlingar i TV finns ju nu numera kvar att glädjas åt, säger Holmgren.