– Det är tråkigt att man fortfarande behöver prata om sånt här, men det har också varit en bra vecka eftersom vi har fått belysa ett stort problem, som inte bara finns inom sportjournalistiken utan hela samhället, säger Sundqvist.
Förra året blev hon första första kvinnan att kommentera SHL.
– Jag tycker inte att jag borde kunna vara det med tanke på att det ändå är 2015. Det borde ha hänt tidigare, men det går ju inte göra något åt det nu. Det känns jättekul att det steget tas för det är ju verkligen på tiden, sa hon då.
Veckan som varit har präglats av såväl hat som kärlek. Sundqvist har regelbundet skrivit på Twitter om det näthat som riktas mot henne i sin roll som kvinnlig sportkommentator.
– Jag brukar retweeta ibland när jag får hatiska kommentarer, det brukar bita lite i alla fall när avsändaren ser att det sprids vidare till andra. Expressen som plockade upp det här först och skrev om det, sedan blev det SVT och efter det har det varit mer eller mindre överallt, säger Sundqvist.
Känslan inför det som hänt är delad, men hon menar att det känns fantastiskt att något som i början var så negativt i slutet ändå har landat i något otroligt positivt.
– Jag fått väldigt mycket stöttning och kärlek från alla möjliga håll.
Hade du kunnat ana vad den tweeten skulle sätta igång?
– Nej verkligen inte, aldrig någonsin. Det har varit helt fantastiskt. Jag får mycket beröm och kärlek i vanliga fall också, det är viktigt att säga, men den här veckan har varit helt enorm och då med den där banderollen i Växjö som pricken över iet. Jättemånga har hört av sig och uttryckt sin kärlek. Det har varit en omtumlande vecka.
Du satt i direktsändning när du såg den banderoll som Växjö-klacken gjort. Vad tänkte du när du fick se den?
– Jag vet inte om jag tänkte någonting om jag ska vara ärlig. Jag fick en blackout, så känns det i efterhand i alla fall. Det är bland det häftigaste jag har varit med om. Jag blev så överraskad, chockad och rörd på en och samma gång. Jag har aldrig kommit av mig så mycket i en sändning som där och då.
Var det här med hatet något du funderade kring innan du gick över från Radiosporten till tv?
– Jag hade reflekterat över det. Även om jag inte varit i tv innan så har jag varit länge i branschen, och så blir det ännu värre när man är i tv. Jag funderade om det skulle vara värt det men kom fram till att det var det, och det tycker jag fortfarande.
Vilken skillnad är det från din tid inom radio?
– Det är stor skillnad. Även om Radiosporten når ut till fler så är genomslaget större med tv, och det kommer in fler dimensioner när man får ett utseende på någon. Jag upplever också att det blivit ännu mer sedan jag klev in i studion där jag också deltar med mina åsikter och min personlighet, vilket får folk att reagera. Men det känns också som att tv-publiken är lite hårdare än vad radiolyssnarna är.
Är det skillnad på hatet som män respektive kvinnor får motta?
– Jag upplever att det är det, och har även talat lite kring det med mina kollegor. Jag upplever att det är en skillnad i att det är mer sexistiska och nedvärderande kommentarer mot mig, medan de andra får mer de klassiska du är dum i huvudet-stilen, men jag får kommentarer om att jag är en hora. Det är en annan ton mot kvinnor upplever jag. Att någon säger att jag är dålig, det får de göra även om det förstås är tråkigt att ta emot. Det som inte är okej är de här påhoppen.