Det är med stort välbehag som han ser tillbaka på sin och sina lagkompisars idrottsbravader under denna tid då i motsats till nu både fotboll och ishockey stod på såväl Suddesjaur SK:s samt många andra inlandsbyars idrottsmeny.
- Fotbollen var absolut den sport som togs på störst allvar av alla i byn men vår klubbs korta ishockeyepok blev ändå långt mera omtalat, till och med i rikspressen, genom våra många storförsluster, säger Dan.
Han skrattar i dag gott vid minnet av utskåpningen i Laisvall i seriepremiären säsongen 1959-60. Det blev förlust med förkrossande 1-35. Men han minns också hur man sedan i matchen efteråt tog sig samman och i hemmapremiären besegrade lokalkonkurrenten Moskosel - för övrigt Suddesjaurs historiska enda seger i ishockeysammanhang.
Många storförluster
- Laisvall hade på den tiden ett ganska bra hockeylag och jag kommer ihåg att vi före matchen hade onda aningar om att det kunde gå ganska illa. Men jag minns också hur jag direkt i matchinledningen fick pucken och åkte förbi deras backar och överraskande pangade in ett ledningsmål för oss - allt innan deras kvittering och målkavalkad med 35 mål i vår kasse tog sin början .- En kul episod efter matchen som snabbt var på allas läppar var att när vi efteråt stannade på ett kafe för att fika så föregick vår lagledare Erik Törnberg alla eventuella pikar på fiket genom att nyfiket fråga servitrisen : "Det lär ha spelat ett hockygäng här i dag som släppt in hela 35 mål, har du nån aning om vilket dåligt lag det kan vara?..."
Trots andra storförluster det året, med bland annat 1-13, 0-22, 1-16 och 1-14 är det ändå Suddesjaurs enda seger som kom i den andra seriematchen som etsat sig fast mest i den snabbskrinnande Dan Nilssons inre.
Historisk hockeyseger
- Det var hemmnapremiär på den bana i byn vi spelare själva varit med och byggt. Moskosel var motståndarna och efter vår stora premiärförlust trodde de förstås att vi skulle bli en lätt match för dem - men ack vad de bedrog sig.- Alla i vårt lag gav allt och kämpade som bara den och när matchen var över stod vi som segrare med uddamålet 5-4. Det är ett härligt minne och jag minns än i dag den stora glädjen hos oss men också hur några av Moskosels spelare efteråt var så bedrövade över förlusten att de grät, berättar Dan som tillsammas med kedjekollegan och måltjuven Arnold Hägg svarade för flertalet av de 21 mål som Suddesjaur trots allt tillverkade detta enda hockeyår i sereisammanhang.
Byns fotbollsepok kom igång i början av 50-talet med hjälp av spelare från många angränsande småbyar, bland annat Abraur.
De första åren fanns ingen plan utan man spelade då sina hemmamatcher i Moskosel, allt innan en ny egen jordplan blev verklighet i byn 1953.
Vann inlandsserien 1960
- Vi hade till en början inget omklädningsrum heller utan vi fick klä om i en närliggande vedbod, säger Dan och ler vid minnet.- Fotbollsintresset var som livaktigast under mitten av 50-talet då laget alltid hade stor publik vid hemmamatcherna, fortsätter Dan Nilsson som tillsammans med namn som Göte Karlsson, Bernard Brännström och Ove Renberg oftast stod att läsa om i tidningsreferaten efter matcherna.
Sportsligt kom den största framgången 1960 då det svart-vita Suddesjaur-gänget vann inlandserien närmast före Mellanström. Detta sedan man redan året före varit nära att bli seriesegrare men då förlorade seriefinalen mot Laisvall med 3-0.
Många närliggande byar hade då ett eget lag och derbymatcher mot bland annat Moskosel, Auktsjaur, Abborrträsk och Lomträsk var alltid så kallade höjdarmatcher som det sågs fram emot.
- Just matcherna mot Lomträsk var för oss verkligen tuffa och presigefyllda eftersom ofta våra och deras spelare hade nära släktband och absout inte ville gå förlorande från dessa fighter.
Dagens inlandsprofil spelade fotboll i nästan tio år och valde att - trots att anbud inte saknades - aldrig spela för någon annan förening än Suddesjaur SK.
Glömde spelare
Också runt fotbollen finns förstås en del minnen som etsats sig fast extra mycket i Dan Nilssons minne. Som exempelvis den gången man efter en match i Abborrträsk kom att lämna en av spelarna mitt ute i skogen vid landsvägen efter en bortamatch.- Vi har ofta skrattat åt den händelsen. Vi hade stannat till vid en bäck för att tvätta oss. När vi åkte vidare hade en av spelarna gått in i skogen för att uträtta en del naturbehov utan att vi märkte det. Efter en stund körde en personbil om vår buss och en person satt och vinkade i baksätet och försökte uppmärksamma föraren att stanna. Vi hade då aldrig ens märkt att han var borta.
Sammanfattningsvis har Dan Nilsson nästan bara positiva minnen av sin idrottskarriär. Han är fortfarande idrottsintresserad även om han säger sig vara ganska dålig på att besöka lokala sportevenemang.
- Men i TV följer jag det mesta i sportväg och bäst tycker jag om skidor och ishockey, säger han avslutningsvis.