Lennart minns glansdagarna i AIK

60 år har han hunnit bli denne välkände idrottsprofil som i över fyra årtionden lät tala om sig för sina insatser som ishockey- och fotbollsspelare . Framgångsrik och omtyckt sedan som tränare och coach både inom IFK-hockeyn och i Malå där han verkade som tränare de tre sista åren i sin ledarkarriär.
Lennart Jonsson fick upp intresset för puck och klubba i mycket unga år.
- Vad jag minns så bodde jag i stort sett på hockeybanan som grabb. På den tiden bedrevs ingen organiserad träning för riktigt unga så vi fick ägna oss åt spontanhockey i stort sett ända fram till A-pojksålder innan något matchande blev aktuellt, säger Lennart.
A-lagsdebut i IFK gjorde Jonsson vid 15 års ålder men den egentliga elitkarriären tog sin början ett par år senare i Glommersträsk dit han tog vägen sedan Arvidsjaur i mitten av 60-talet på grund av ekonomiska skäl tvingades lägga ner sin hockeyverksamhet under några år.
- Det var jag, Uffe Lundström och Knallis Pettersson som valde att gå till Glommers som då var riktigt duktiga och faktiskt spelade i landets näst högsta serie. Och tydligen gick det ganska bra för mig eftersom jag året efteråt värvades vidare till Skellefteå AIK.
Kedjekompis med Hardy
Debutsäsongen i AIK som 18-åring upplevde Lennart Jonsson som mycket intressant och spännande.
- Minns att jag tyckte att jag kommit till en helt annan värld med en hårdhet i träningen under Ingemar "Bulten" Lestanders ledning som jag aldrig varit i närheten av tidigare, säger Jonsson som då blev lagkompis med AIK-legendarer som bland annat Acka Andersson, Hardy Nilsson, Per Johansson, Krobbe Lundberg och många fler.
- Seriedebuten i Skellefteå är också ett minne som etsat sig fast. Vi mötte mot AIK inför ett fullsatt Hovet och i deras lag fanns då bland annat legender som Honken Holmqvist och Ankan Parmström.
Även om Skellefteå under hans första år av två i klubben inte lyckades hålla sig i kvar i högsta serien så blev den tuffe Lennart ofta lovordad för sin spelskicklighet.
Positivt omtalad blev han också för sin insats som tredjelänk i den uppmärksammade kedjetrion Hardy Nilsson, "Krobbe Lundberg och Lennart Jonsson.
- Hardy och Krobbe var ju liksom jag ganska unga, men redan då kunde man ana att Hardy, som några år senare ledde AIK till SM-guld och senare också blev förbundskapten, var en spelare och en ledartyp utöver det vanliga, säger Lennart som också fick nöjet att spela mot den kanske bästa backen av alla under denna tid, Lill-Strimma Swedberg.
- Han var en fantastisk lirare och skridskoåkare, minns Jonsson som efter två framgångsrika år i Skellefteå tvingades lämna klubben på grund av militärtjänstgöring på Jägarregementet i Kiruna.
Öste in mål i Kiruna
Under lumparåret 1970-71 i gruvstaden valde Jonsson att spela med IFK Kiruna.
- Förmodligen var det min bästa säsong någonsin som hockeyspelare. Jag hade fått hårdhet av åren med AIK och minns att jag gjorde många av våra mål och att vi också vann serien i stor stil. Men vi lyckades tyvärr sedan inte klara kvalet och ta oss upp till högsta divisionen, berättar Lennart som efter avslutad militärtjänstgöring valde att flytta hem och avsluta karriären i moderklubben Arvidsjaur.
Flytten kom också enligt Lennart att betyda slutet för honom som elitspelare. Och relativt snart också slutet som aktiv spelare över huvud taget.
- Efter hemkomsten hade jag inte gnistan och ambitionen att träna speciellt mycket men hann vara med om att vinna division tre och även en gång kvala upp till tvåan, säger Lennart som avslutade sin aktiva hockeykarriär 1975 vid endast 25 års ålder.
Nickstark fotbollslibero
De efterföljande åren valde valde Lennart att satsa på fotbollsspel med IFK Arvidsjaur.
- Jag har alltid tyckt att fotboll varit roligt och under denna tid hade vi ett fantastiskt fint kompisgäng. Bland annat jobbade vi ihop pengar för att kunna resa på ett flertal träningsläger utomlands, berättar Lennart som säkert många minns som en mycket duktig och nickstark libero eller tung centertank.
- Kommer ihåg att vi ofta tillhörde topplagen och var nära att vinna fyran ett av åren. Men vi lyckades tyvärr aldrig ta oss dit och en stor anledning till att det blev så tror jag nog var att vi tvingades träna och spela våra hemmamatcher på den enormt dåliga grusplanen Furuheden.
Fotbollskarriären fick ett hastigt slut sedan han 1980 bröt fotleden.
- Jag försökte komma tillbaka men det var tyvärr omöjligt. Annars hade jag nog fortsatt spela ytterligare några år.
IFK:s storhetstid
Där kunde Lennart Jonssons idrottshistoria ha varit färdigberättad. Men så blev det inte.
I mitten av 80-talet inledde han en tränarkarriär som sedan skulle pågå i nära 15 år.
- Jag började som ungdomstränare för min son Stefan och kom att följa mitt lag med killar födda 1974 ändå upp till och med junioråldern. Det var fantastiskt roliga år, säger Lennart som tog över som huvudtränare för IFK:s representationslag 1992-93. Då med hela åtta spelare i truppen från det ungdomslag som han tränat.
Lennart Jonssons karriär som tränare kan summeras som mycket lyckosam. Jonsson hade stor delaktighet i att Arvidsjaur under några år på 90-talet kom ha sin hittills enda storhetstid. Med profiler som Andrei Pjatanov, Micke Lindgren och Urban Wikberg var laget mycket nära att ta steget upp i dåvarande division 1 - men föll i kvalet mot Östersund som då hade förre storstjärnan Krutov i laget.
Imponerad av dagens AIK
-Värvningen av ryssen Pjatanov hade en stor betydelse för vår framgångsperiod och att hockeyintresset under några år blev jättestort här i Arvidsjaur, menar Lennart som på sin meritlista som tränare också kan lägga till att han under flera år tränade och hockeyfostrade Fredrik Lindgren, nu i Skellefteå AIK.
- Även om Fredde var ganska liten och klen under ungdomsåren så märkte man förstås att han var en stor talang. Men att han skulle bli så bra att han skulle ta plats i landslaget hade jag nog inte väntat mig, erkänner Lennart, som avslutade sin tränarkarriär med att under tre säsonger pendla och träna Malå IF.
Lennart Jonssons förhållande till ishockeyn och fotbollen på lokal nivå idag är att betrakta som ganska skral.
- Följer förstås hur det går för dem resultatmässigt via tidningen men jag har inte på flera år känt något sug att se något av lagen spela live, erkänner Lennart som dock betydligt bättre följer sin tidigare klubb Skellefteå AIK.
- Jag har sett dem dem spela några gånger och de har verkligen imponerat - och inte minst då alla ungdomar som tar för sig på ett helt fantastiskt sätt.