Trenden är på väg att vända
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det skiljer förstås en del i långa loppet mellan elitserien och allsvenskan. Sak samma mellan allsvenskan och division I. Fattas bara annat. Dock är sanningen den att det inte skiljer så förbaskat mycket som många vill göra gällande. Det behöver inte alls vara ett nedköp för karriären när en färsk seniorspelare hamnar i ettan istället för allsvenskan. I många fall kan ett liknande val fungera som rena språngbrädan.
Den lovande Älvsbygrabben Jonas Berglund debuterade i elitserien redan för ett par år sedan. Förra säsongen var han upptagen i Luleås Hockeys laguppställning hela tio gånger. Trots detta fina CV finns ingen garanti att 20-åringen per automatik ska platsa i ett allsvenskt gäng. Så tuff är nämligen dagens hockeyvärld. De flesta förstafemmor i hårdsatsande division I-gäng ser spelare som ganska enkelt skulle utmana de som tredje, fjärdefemmorna i elitserielagen på den undre halvan. Det kan alltså bli rena lyftet för killar som Berglund och Bamberg att utvecklas i lugn och ro bredvid "gubbar" som Daniel Olofsson och Nicklas Strandberg i Piteåtröjan. Jag inbillar mig till och med att vägen tillbaka till eliten - läs Luleå och Skellefteå - är närmare från Piteå HC än från någon division I-klubb i södra Sverige.
Rara hockeyärtor typ Berglund och Luleå-Bamberg får säkert betydligt bättre betalt hos andra hugade spekulanter och att leva på luft i Piteå går ju liksom inte. En hårt tränande hockeyspelare måste åtminstone ha mat på bordet och möjlighet till drägligt liv vid sidan om.
Att lille poängmaskinen Joakim Högberg valde att återvända från Luleås juniorlag var rena bingon för PHC. Och kanske även första isbrytaren i ett trendbrott. Drömmen för PHC:s supporters vore ju om även lokala talanger typ Marcus Hurtig, Alexander Wiklund och Tim Öqvist tillsammans med Högberg, Jonas Berglund och några andra ville vara med i strävan att placera Piteå på den allsvenska hockeykartan igen. Blåögt? Ja, kanske, men det kan som skrivet vara ett smart drag att återvända till mammas gata och ta ny sats när steget från yppersta juniorelit till senioreliten visar sig för stort. Alla spelare väljer faktiskt inte pengarna före egna utvecklingen längre.
Skellefteås senaste värvning, Mikko Lehtonen, är om någon ett bevis på detta. Han köpte Skellefteås upplägg istället för betydligt större pengar ute i Europa, i hemlandet Finland och några andra elitserieklubbar. Jag har hört summan som berättade om Lehtonens månadslön.
Allt är ju relativt på den fronten, men det handlade om en medellön i elitserien och det köper jag inte. Så enkelt värvar ingen klubb en spelare som så sent som för ett par säsonger sedan vann poängligan i JVM före namn som Nicklas Bäckström, Jonathan Teuws och Patrick Kane.
Apropå store, skridskoskicklige snipern och power play-specialisten Lehtonen begriper jag inte hur Luleås sportchef Lars "Osten" Bergström kunde missa honom. Lehtonen verkar vara precis den pjäs som Luleå Hockey behöver och givetvis har gamle Luleåhjälten Timo Jutila full koll på 23-åringens skicklighet.
Var det så att "Osten" hade finländaren på kroken skulle han ha ryckt i linan blixtsnabbt. Eller är han så pass iskall att han lät Lehtonen glida förbi i vetskapen om att det simmar ännu större ofångade och okontrakterade ishockeyfiskar på andra sidan Atlanten?