Tragiskt och omtumlande

Några resultat från höstöppningen i division II-fotbollen: Robertsfors-Alvik 4-0, Piteå-Robertsfors 4-1, Alvik-Infjärden 9-1 och vad kan man då förmoda att derbyt mellan division II-jumbon Infjärden och tabellettan Piteå IF slutar. 8,9 eller 10-0.
Nej, så enkla är sällan lagsporternas ekvationer. Varje match är en ny match. Speciellt när ordet derby är inblandat. Då ställs nästan alltid all logik utanför resonemanget. PIF kom undan lördagsbesöket på Näsåkra med en 1-0-seger mot ett sargat, skadeskjutet och avstängningsdrabbat Infjärden.
Många av de större spelbolagen ansåg utgången av matchen så pass given att de plockat bort den från menyn. Infjärden var bolagens vän när de "endast" förlorade seriepremiären mot Boden med uddamålet 1-2. Det hade nämligen kommit in tunga spel på handicap 0-1,0-2 vilket vill säga att tipparna trodde att Infjärden skulle förlora med mer än ett eller två måls marginal. Mot Friska Viljor (2-6) och Alvik (1-9) var Infjärden inte spelbolagens vän och inför mötet mot Piteå valde många att inte ens lägga upp den på menyn.
IFK Luleå gjorde processen kort med Friska Viljor medan Boden kryssade än en gång. Nu mot Ersboda som hjälpt Piteå mot länskollegerna i toppstriden efter uppehållet. För en vecka sedan möttes för övrigt Boden och IFK Luleå inför 5 100 åskådare. "Den bästa division II-match jag sett", sa en man som ringde min telefon strax efter matchen. PIF har inte en chans mot de där lagen slogs fast.
Svammel, säger jag och konstaterar att både Boden och IFK Luleå tappat lika många eller fler poäng än Piteå efter sommaruppehållet. PIF:s toppkolleger från länet verkar darra i var och varannan match. Nästjumbon Sollefteå väntar närmast för PIF och sedan följer seriefinaler mot IFK Luleå och Boden.
PIF sitter i den sköna sitsen att laget har råd att förlora matcherna och ändå vara kvar i toppstriden inför spurten.

Inom fotbollen och spelvärlden har det annars varit en omtumlande tragisk helg för många och då tänker jag inte bara på Espanyols 26-årige mittback och kapten Daniel Jarque som drabbades av en hjärtattack när han pratade med sin gravida hustru under lagets träningsläger i Italien.
En av landets bästa, ja, kanske rent av den bäste, inom sport och travspel rycktes ifrån oss igår. Mindre ett dygn efter att han konstruerat det travsystem som tog hela sjurättspotten i V75 på Solvalla i lördags.
Mannen, några år över de femtio, hade under senaste tre åren plockat hem sjurättare tillsammans med några kompisar i bolagsform som delat ut elva, fyra och tre miljoner innan lördagens fullträff som gav strax över tjugoenmiljoner tillbaka. Snittinsatserna låg uppskattningsvis kring 40 000 kronor i veckan, ungefär två miljoner per år på V75. I sin spelspalt varnade han kraftigt för guldskrällen Beanie MM och det var lika mycket den hästens förtjänst som spiken Spex Brodde och utgångshästen Iceland att han fick uppleva alla V75-spelares dröm, ensam på sju rätt, innan ödet - mindre än ett dygn senare - skrev nästa kapitel.
Senast jag pratade med mannen var under elitloppet på Solvalla. Han ville komma i kontakt med de numera rullstolsburna Tomas Fogdö eller Hans Norberg (50 år imorgon, grattis) angående föreläsningar för Cancersjukas förening.
Han hade besegrat cancern en gång och gav mängder av arbetstimmar på frivillig basis som inom olika former av patientstöd. Förutom av familj kommer han att vara saknad som vass analytiker, idégivare och debattör inom flera områden.