Skellefteå parkerade på sjunde plats och hade endast producerat femton mål under sina tio inledande matcher innan derbyna mot Piteå. Efter 5-0 i våravslutningen och 5-1 i höstöppningen igår blåser andra vindar. Nu har plötsligt Skellefteå hygglig chans att haka på Östersund i toppstriden samtidigt som det än en gång underströks att Piteå är genomklappningarnas lag och i bästa fall ett gäng som ligger och plaskar i mittskvalpet av tabellen.
För det är inget annat än mittskvalp det handlar om för PIF. Mer än hälften av lagen i serien och gjort mer mål och mer än hälften av gängen har släppt in betydligt färre. Detta trots att PIF förfogar över seriens kanske mest fruktade anfallare i Victor Brännström och en rutinerad målvaktsbjässe som Richard Nordlund. Alldeles för många spelare i dessa grabbars rödvita omgivning har dock ramlat ut totalt i formhänseende och då menar jag inte de juniorer som gavs chansen igår. Tvärtom hoppas jag att PIF-tränarna fortsätter att ge speltid åt Henrik Millbert, Olle Arahamsson, Anton From och de andra som klappar på porten. Nu när toppstriden är körd borde siktet omgående ställas in på nästa säsong. Resterande tio matcher bör ses som träningsfajter och härdning av löftena inför kommande vårs division II-spel.
Givetvis led Piteå av ett par tunga avbräck igår, men 1-10 i två derbyn är svårt att förklara bort. Förra säsongen var det Skellefteå som lämnade derbydrabbningarna med 0-1 i baken. I det sammanhanget bör nämnas att det Piteåförsvar mål-Nordlund hade framför sig igår inte är i närheten av Samuel Berggren och de andra som städade rent ifjol. Flisningen av Berggrens ben i DM-matchen mot IFK Luleå ifjol blev en smärtsam historia för såväl klubb som spelare. Snabbe Berggren har med facit i hand lämnat ett gigantiskt hål bakom sig i PIF-elvan.
Ikväll fortsätter PIF-juniorerna sin jakt på en plats i den norra J-allsvenskan. Morön besöker LF Arena och PIF leder med två matcher mindre spelade serien fyra poäng före argaste konkurrenten Boden. Ett Boden som inför säsongen värvade PIF-juniorerna Hannes Bjernhagen och Johannes Mäki. Ifall Piteå står distansen ut i norra Norrlands-serien blir det kval i höst mot Gefle som toppar och ser ut att defilera hem den södra.
Piteå har två säsonger tidigare prövat allsvenskt juniorspel och visst vore det utvecklande för grabbarna att möta gäng som AIK, Brommapojkarna och Djurgården. Frågan är dock om det inte är bättre att lyfta upp sju, åtta av juniorerna med Brännström, Nordlund och ett par andra seniorer i A-truppen nästa år. Klarar Piteåjuniorerna ett framtida allsvenskt kval kan ungdomslagets driftbudget komma att överskrida A-lagets säsongen 2012.
Igår presenterade hockeyns silverlag Skellefteå sista pusselbiten på forwardsidan. Bud Holloway från AHL-klubben Manchester Monarchs är ingen kändis för gemene man men 23-åringen har redovisat hyggliga siffror i NHL:s framarliga. Skellefteås supporters hade nog helst sett att backsidan förstärkts och jag tror inte att sportchefen Lasse Johansson värvat klart i defensiven. Jakten på ett par backar ytterligare går nog vidare sedan Modobacken Mattias Timander tackade nej och bestämde sig för drygt 100 000 kronor mer i månaden hos allsvenska Leksand igår.
Luleå Hockey har även de luckor på backsidan trots att det ser betydligt bättre ut just vad gäller defensivpjäser jämfört med andra elitseriegäng. Klubben hoppas fortfarande att Johan Fransson kommer loss från sitt kontrakt med KHL-laget SKA St Petersburg. Själv tycker jag att det är mest intressant vart rutinerade toppbacken Janne Niinimaa hamnar.