På nyårsaftonen en prolog på 2,5 respektive 3,75 km. Målet - skräckbacken i Val di Fiemme tio dagar senare. Det är vad den närmaste tiden handlar om för den svenska landslagstruppen på skidor.
Det blir med andra ord inget traditionellt nyårsfirande för Kalla & Co. Inte om de vill vara med och likt Kalla för två år sedan och Hellner förra vintern slåss uppe på toppen. Och det förutsätter jag att de har starka ambitioner till. Så många poäng delas det ut i världscupen och så mycket pengar står på spel att de närmaste tio dagarna kan handla om en hel årslön för några av dem.
Sverige mönstrar ett starkare lag än någonsin i Tour de Ski, som tar sin början i Oberhof med en skejtsprint. Tvingar inga sena sjukdomar någon att kliva av skulle utvecklingen i de kontinentala alperna mycket väl få miljoner svenska supportrar att sitta klistrade framför TV-apparaterna och hålla blågula tummar under några dagar framöver.
Norrbotten hade ursprungligen fem aktiva uttagna, fler än något annat svenskt skiddistrikt. Sen har både Lina Andersson och Mia Eriksson tvingats lämna återbud. Nu bidrar Piteå Elit med en sprintbetonad åkare, Jesper Modin. IFK Tärendö med Charlotte Kalla och Gällivare med Marcus Hellner.
Både Kalla och Hellner måste förutsättas sitta inne med segerchanser. Kalla har ju vunnit tidigare och behöver nu inte ställas mot Marit Björgen, som avstår från touren för att komma så 100-procentigt förberedd som det bara är möjligt till VM-tävlingarna på hemmaplan i februari.
Men Kalla får säkert motstånd så det räcker i alla fall: polskan Kowalczyk, italienskan Follis och norskan Steira torde bli tuffast att rå på. Kanske också Aino-Kaisa Saarinen, ifall finländskan lyckats hitta den form hon letat efter under förvintern.
I fjol var Marcus Hellner länge med och tampades långt fram. Men han fick ge sig på allra sista tampen mot Cologna i kampen om den tredje pallplatsen. Petter Northug var i sin tur tvåa men chanslös mot Lukas Bauer. Den här kvartetten plus ryssen Legkov gör upp om årets pallplaceringar.
Hela det svenska guldlaget från OS-stafetten ställer upp i Tour de Ski. Daniel Rickardsson får kanske på papperet gälla som den näst bäste efter Hellner. Johan Olssons status är däremot lite oklar sedan han tvingades bryta tävlingarna i Kuusamo för en dryg månad sedan. Men en frisk Johan har liksom övriga svenskar siktet inställt på 10-i-topp.
Mycket intressant ska det bli att se vad Anders Södergren förmår. Han inledde förvintern trögt men åkte väldigt bra i den sista världscupen före jul, i La Clusaz, där han blev sexa i det individuella loppet med masstart och sedan vann sin sträcka i stafetten. Anders har ett enda stort mål denna VM-vinter, femmilen i Holmenkollen trots att den avgörs med gemensam start, och några bra lopp under touren skulle spä på självförtroendet.
Det finns fler intressanta svenskstarter. Förra året ledde till allmän överraskning sprintkometen Emil Jönsson efter de fyra första dagarna. Gör han det även den här gången, tror jag att han vill åka alla åtta etapperna. Det skulle också kunna gälla om Jesper Modin, i varje fall om han får en bra start.
Jag är övertygad om att alla som ställer upp - trots den utmaning finalklättringen innebär - gärna vill testa hur mycket man kan gå över sin egen smärtgräns i den alpina backe som i dag är mer berömd för lutningen uppför än nerför.
I fjol gjorde Magdalena Pajala, vars form inte räckte till plats i laget i år, många bra insatser på de sträckor som passade henne.
Men den långa uppförskörningen tog närapå knäcken på pitetjejen - fast jag inbillar mig att Magdalena så här efteråt uppskattar att ha fått vara med om den piniga upplevelsen...?!