Talangfabriken producerar ännu
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en hockeyvärld där det svänger flera gånger under en säsong är det svårt att lägga en långsiktig planering men Piteå måste försöka skapa en win-win-situation med elitgängen.
Den tiden är förbi när Piteåpubliken fick följa blivande landslagmän från knopp till blomma. Typ Hasse Svedberg eller alla NHL-proffsen. Kanske, kanske får vi i bästa fall se någon "late bloomer" som nuvarande elitspelarna Janne Sandström, Johan Forsberg och Mats Lavander.
Dagens verklighet är ju sådan att elitklubbarna suger upp, utbildar och härdar spelarna enligt principen äta eller ätas redan när de går ut sista dagen i grundskolan. Ja, till och med innan. Spelare fostrade i talangfabriken Piteå är scoutade redan innan de börjar högstadiet.
Igår sågs exempelvis fem 14-15-åriga Piteågrabbar träna i Skellefteå Ishall tillsammans med tre jämnåriga från Umeå, någon från Boden, Malå och andra orter i länet och landet.
Krasst konstateras att de unga som tar steget upp till PHC:s A-lag i dag är andrasorteringen. Istället passar det att kalla klubben en som tar fram råvaror till talangfabrikerna i norr och söder.
Skellefteå har ju på senare år vuxit fram som en av världens främsta plantskolor. Femton juniorer fick chansen i A-laget förra säsongen. Ett A-lag som var topp fyra i Sverige. Klart att alla med hög ambition kommer när en sådan klubb kallar.
Jag är dock inte säker på att vägen till elitspelare finns i något formulär 1A. Äta eller ätas-modellen passar några. För andra kan det vara bättre att utvecklas i lugn och ro på hemorten, men då krävs det förstås att det finns någon eller några att växa vid.
I dagens Piteå finns de spelarna. Daniel Olofssons, Niklas Strandbergs och Jocke Engströms medverkan är hur betydelsefull som helst. Det optimala för Piteås del hade varit ifall förstaårsseniorer som Alexander Wiklund (Bofors), Marcus Hurtig (Malmö) och Jonas Berglund (Almtuna) varit med och siktat uppåt med klubben. Mycket istid i en toppklubb i division I är minst lika bra för utvecklingen som att få några futtiga minuter i en tredje-fjärdelina i en allsvensk. Men den synen är bara en sida av myntet. Grabbarnas lön i de allsvenska klubbarna är betydligt högre jämfört med vad PHC kan erbjuda.
En som trots allt valde att återvända till Piteå var lille, spelskicklige snipern Joakim Högberg. Förvånande om inte den grabben blir en "hit" i hockeyettan. Han öste in poäng i Luleås J20-lag ifjol och han kommer att producera massor i Piteå också. Ifall "Högge" varit decimetern större hade han redan nu spelat i elitserien. Den tiden kan han ändå ha framför sig.
Till sist...
...tycker jag fortfarande att det var "ruttet" av Piteå Hockey att inte bjuda in backen Mikael Lindqvist till barmarksträningen. Ryggdunkarmentaliteten måste bort om målet är att vinna tillbaka publiken på LF Arenas läktare.
...har det dopats för mycket bland elithockeyns unga målvakter på sistone. Läge för rättning i ledet.