Strålande cupfinal i skuggan av Kalla
Vad gäller de två sistnämnda fortsätter de att öka på sin skörd av succélopp under denna vinter. Inte minst har de gjort anmärkningsvärda framsteg den senaste tiden. Medan Jesper i går bjöd på en dramatisk färd med skidbrott, utförsåkning på en skida plus skidbyte men ändå med en lyckad avslutning, spurtade Magdalena upp sig från nionde till fjärde plats i ett skapligt starkt damfält.
Säkert ett av hennes bästa lopp denna vinter.
Alla andra aktiva på Vallsberget denna helg hamnade dock i skuggan av Charlotte Kallas framfart. Vid lördagens prolog åkte hon 3,3 km med skejtteknik nästan halvminuten fortare än någon annan. Det var världsklass på det loppet.
Lika stor skillnad mellan henne och de övriga var det inte vid den klassiska jaktstarten dagen därpå. Men Charlotte drygade ändå ut avståndet och sträckte ut på ett sätt som man sällan ser henne göra med denna teknik vid masstartslopp i världscupen. Där ser det oftast mycket stressigare ut. Förmodligen kommer aldrig Kalla att bli lika bra med den klassiska tekniken som vad hon är i skejt. Men med rätt handledning framöver kan hon säkert förbättra sig så mycket i det åksättet att hon förmår hävda sig på allvar i den yppersta världseliten när det framförallt handlar om den dubbla jaktstarten med skidbyte, som det så ofta gör i både världscup och mästerskap.
Kanske kan hon få lite tips av sin sambo Tiio Söderhielm, som blev fin fyra i går och likt Magdalena Pajala avancerade från nionde plats i prologen till fjärde efter den klassiska åkningen.
Om det var bra standard i damtävlingen, saknades av någon anledning praktiskt taget alla de stora namnen i herrtävlingen. Inte en enda åkare ur skidförbundets så kallade A-trupp fanns på plats. Det är något av skandal, tycker jag. När skidförbundet arrangerar en nationell cup som inte kolliderar med vare sig världscup eller mästerskap, borde det vara en självklarhet att de aktiva ställer upp. Frånsett SM är det nästan enda gången de har chans att representera sina klubbar, som i många fall gjort dem till vad de är i skidspåren, hjälpt dem med sponsorer etc.
Visst kan det kännas slitigt efter en lång säsong. Men totalt är det ett fåtal aktiva i landslagen som gör mer än 30 lopp, vilket kan jämföras med exempelvis Thomas Wassberg och Torgny Mogren som på sin tid åkte långt äver 50 lopp många vintrar och som alltid ställde upp när Åsarna IK kallade.
Ett sätt att lösa problemet när en cuptävling, som i helgens fall, ligger i slutet av säsongen vore att koppla ihop den med ett SM-lopp. För ett år sedan arrangerades SM-femmilen (och 30 km) i Orsa. Ett par dagar innan hölls ett cuplopp där alla åkte eftersom de skulle tävla även i SM. Eftersom kommande mästerskap förmodligen kommer att vara delade, som i år, skulle man mycket väl kunna ge ett sent SM-lopp cupstatus. Då kommer garanterat alla som är friska. SM har dragningskraft på alla.
I helgen var avsikten att skidförbundets träningsgrupper inför nästa säsong skulle offentliggöras. Men eftersom alla kort ännu inte hamnat på rätt plats - exempelvis vem som ska bli den nye herrtränaren i sprint, som Gunde Svan lovat skaffa fram innan han slutar - får vi inte veta vem som hamnar var i de nya uttagningarna.
Klart är dock att det blir förändringar. Piteå Elit och Norrbotten kommer att få ytterligare ett par namn förutom tidigare givna Charlotte Kalla, Lina Andersson, Marcus Hellner och Jesper Modin. Troligen bildas någon form av talanggrupp under A-trupperna och här har både Magdalena Pajala och Mia Eriksson från Tärendö självskrivna platser. Båda har gjort anmärkningsvärda framsteg i vinter och det fina med dem är att de inte bara åker sprint bra utan även har goda utvecklingsmöjligheter i distansåkning.
Så jobbar vi med nyheter