En intressant lokal sporthelg står för dörren. Alla ortens lag som spelar högst upp i de större bollsporterna är i elden. PIF-damerna åker till Malmö och ställs inför en inspirerande uppgift. Det är ju aldrig trist att utmana de svenska mästarinnorna. PIF har närmat sig markant senaste två säsongerna och den bästa av dagar rubbar man till och med Malmö.
Munksunds hockeytjejer har öppnat säsongen lika starkt som förra höstens öppning var usel. Munksund smög till sig andelar och respekt under hela vägen fram till slutspelet i våras. Väl där vann laget tre raka innan Brynäs kvitterade och avgjorde semifinalmatchserien hemma i Gävle. Den som var tungan på vågen i den avgörande fajten spelar i MSSK:s färger idag. Just värvningen av Emma Eliasson innebar att Munksund nämns med stor respekt i guldsnacket. Mästarna Modo blir svårslaget liksom Brynäs och hårdsatsande AIK. Ingen som såg kvartsfinalrysaren i våras vill väl missa den reprisen under helgen. Munksund kan definitivt toppa Piteå Hockeys publiksnitt i vinter även om jag tror på en hel del fina publikmatcher framöver även för PHC.
Piteå Hockey åker till Umeå och får än en gång det tvivelaktiga nöjet att möta Björklöven när det alltid lika haussade forna mästarlaget ska möta sin hemmapublik för första gången under säsongen. Nya PHC äger absolut klass att ska om Lövträdet. Om inte i helgen så definitivt längre fram under säsongen.
Det är ju en bit kvar innan allt ska avgöras på hockeyfronten. Däremot kan Piteå IF:s så hårt prövade fotbollsherrar få möjligheten att pusta ut redan i afton. Vinner formstarka ASSI mot Teg i Umeå är kontraktet i hamn. Även om man kan tycka att PIF haft trupp för en placering högre upp i tabellen visar det prov på mental styrka att orka lyfta i den kompakta motvind som blåst kring laget. Förutom tragiken kring Viktor Brännström har ju laget på det sportsliga planet sett långtidsskador på Anders "Göken" Lundgren, Tom Burgin och målvakten Richard Nordlund. Knappt något lag i division II-norra hade klarat den typen av avbräck i långa loppet. Starkt också av piffarna, inte minst målvakten Johannes Lidström, att ta tag i grejerna efter 0-4-matchen mot Boden borta. Det fanns ingenting som pekade på att Piteå skulle resa sig efter den matchen, men sju poäng av nio möjliga därefter talar sitt tydliga språk.
PIF:s unga fyrbackslinje som tränaren Anders Wallerström satsade på inför höststarten blandade och gav. Riktigt bra i ett par matcher. Svajig i några andra. Tomas Lundmarks entré som försvarschef kan inte underskattas. Tomas i mitten längst bak och "Göken" Lundgren i mitten på mitten ger den ryggrad jag tycker Wallerström borde ha satsat på tidigare. Idag är det mindre viktigt. Nu är det bara blåställ som gäller och det plagget har PIF visat att man gillar på slutet.
Vilka som kliver in i PIF-damernas matchställ kommande säsong återstår att se. Sportchefen Leif Strandh och tränaren Stellan Carlsson pratar utåt om kontinuitet. Jennifer Nobis skadebild är ett gigantiskt frågetecken och kan PIF matcha buden på mittbacken Faith Ikidi. Det är ett par frågor. Ett par andra är om klubben har råd att behålla ryggradsspelare som Hanna Pettersson och Anna Westerlund. Ikidi är en aktad försvarsspelare men en lucka efter Nobis skulle bli svårare att fylla. Hennes huvudspel i båda boxarna plus de långa inkasten är ett par ingredienser man inte ersätter i en handvändning. Ikidi äger enorma spetskvaliteér men dirigerar inte gänget på det sätt som man stundtals kan kräva av en försvarsgeneral. Jag kan tänka mig att Strandh, Carlsson och Hedkvist någonstans funderar kring att bygga nästa säsongs PIF kring Sara Eliasson, Sofie Persson, Josefin Johansson och June Pedersen. Och de vill absolut ha kvar Westerlund och Pettersson. Om spetsarna heter Nobis och Ikidi återstår dock att se.