Tävlingsfri dag på VM. Då fick jag chansen att testa banorna – de omtalade.
På skidor, pjäxor och stavar som inte finns än. Det kändes märkligt och mäktigt på samma sekund att åka där Northug avgjorde i tordags. Att glida ut på upploppet där Stina Nilsson tog sitt silver, och allt var så högoktanigt längdskidor blir. Att bara åka jämsides med de åkare jag en gång ville mäta mig mot. Nu är jag chanslös. För mycket känslor och tankar, det kräver ett annat forum.
Åkarna får i dag chansen att komma in i skiathlonloppet på ett väldigt fint sätt då stadion och startspåret är breda och fyra spår finns preparerade runt merparten av klassiska delen. Sen handlar det i mångt och mycket om att vara förberedd på hög fart rakt av. Ingen chans kommer finnas om formen är utebliven, banorna är för tuffa för att komma undan med att vara i ”hyfsad” form.
Tänk er att damerna bestiger Vallsberget fem gånger under deras skiathlontävling över 15 kilometer. Herrarna tio gånger Vallsberg på sina 30 kilometer
Den tanken är värd minst en reflektion.
Att förklara deras prestationer på något annat sätt är svårt. Eller nej, omöjligt är ett bättre ordval.
Skatedelen är också bred och åkvänlig ut från stadion med en lätt lutning för att sedan vika upp i mördarbacken. Den är en modell större och går över till en prövning av syreupptag och arbetsekonomi. Men före dess kommer det handla om att anpassa muskulatur och omfördelning av blodflöde till ny teknik snabbt och detta är högst individuellt hur det klaras av. Jag tror också att många glömmer bort att träna det utan man pratar ofta om att det är tungt.
Men återigen så är det svart på vitt och det visas snabbt vem som är förberedd på den detaljen också.
Mycket talar för medalj till Charlotte Kalla i dag. Det är bara att knyta nävar och hoppas att inget förutsett händer. Hon är så förberedd det överhuvudtaget är möjligt.
Sprintstafetter följer på söndag och kanske VM:s minst uppmärksammade distans avgörs.
Lagen borde bli formerade efter sprintresultaten förutsatt att alla känner sig frisk och krya.
Det innebär för Piteås del att Magdalena Pajala går i Sveriges andra lag.
Det är en trixig distans där allt handlar om att minimera skadan på systemen.
Två personer i respektive lag åker alltså sprintbanan tre varv vardera i ett kval där de tio snabbaste lagen tar sig vidare och gör upp om medaljerna.
Mycket kan hända och med en bra dag kan vi få alla fyra Sveriges lag i final.
Magdalena är revanschsugen och jag förväntar mig att se henne kliva in i en bubbla för att göra allt hon kan för att för sig själv visa sin kapacitet då förtroende getts.
Kan inte låta bli att nämna mitt misstycke mot FIS i denna tävlingsform. Sprint ska vara sprint och ska handla om vem som är bäst tränat anaerobt. Nu ställs de aeroba processerna än mer på sin spets då arbetstiden är så lång och återhämtningen brutalt kort. Det måste ses över och bara för att det är VM kommer det inte vara ett sömnpiller. Snälla någon som har bestämmande makt, gör om gör rätt.
Jag håller gärna en föreläsning för högsta hönsen i ledningen.
Kaffe ingår. Kanske en torr kaka också.