En unik framgångssaga - eller bjuder den svenska skidhistorien på någon motsvarighet till Sofia Henrikssons genombrott? Den snart 17-åriga pitetjejen - hon fyller år på söndag, grattis i förväg! - har slagit ned som en bomb i många svenska längdkretsar denna vinter. Men faktum är att Sofia redan förra vintern visade vad som var på gång. Då vann hon ungdoms-SM i Borlänge med en minut och elva sekunder över 7,5 km. Och när Folksam Cup höll sina riksfinaler i Örnsköldsvik blev marginalerna 26 sekunder på 2,5 km och 1.01 på 5 km.
I vinter har Sofia vunnit allt som går när det gäller klassisk åkteknik. Vid junior-VM i Otepää fick Sofia åka endast en distans med sin specialteknik. Då var hon två sekunder från att vara snabbast på stafettens andra sträcka, åkte exempelvis ifatt en norska som tidigare hade haft de individuella placeringarna 2-4. Än så länge är Sofia bättre i distanslopp än i sprint, trots att hon vann silver vid ungdoms-OS. Och hon behärskar, av resultaten att döma, den klassiska tekniken något bättre än den fria. Men det brukar ofta svänga från säsong till säsong i denna ålder. De som blir riktigt bra brukar med tiden behärska alla stilarter och alla distanser. Liksom att tåla fartökningar, trängsel och ojämnt tempo vid masstarter. Marit Björgen och Justyna Kowalczyk är bra exempel. Likaså Marcus Hellner, vars akilleshäl tidigare var den klassiska tekniken men som nu är världsstjärna även där.
Fortfarande kan vi förstås inte dra jämförelser mellan Sofia och tidigare juniorstjärnor som Charlotte Kalla och exempelvis Therese Johaug. Därtill krävs ytterligare några säsonger.
Men Lina Andersson var vid Sofias ålder något av samma underbarn som vad Sofia är nu. Jag såg för övrigt Lina första gången vid ungdoms-SM i Sandviken 1997. Hon kom dit som överlägsen vinnare, både i de individuella loppen och stafetten, från det årets ungdoms-OS, som hade hållits i Sundsvall. Och då hade hon 18 raka segrar under säsongen.
Men just vid ungdoms-SM slog en förkylning till - känns det igen? - och Lina blev tvåa efter samma Anna-Karin Strömstedt som nu sadlat om till skidskytt och är uttagen i Sveriges VM-trupp. Vid det tillfället var Lina 16 år. Som första året junior vintern därpå tog hon JVM-placeringarna 5-7 individuellt och vann första sträckan i det svenska guldlaget i stafett. Det blev ytterligare ett guld i stafett liksom två individuella segrar i JVM för Lina, som tillsammans med Charlotte Kalla får sägas vara den segerrikaste av svenska damjuniorer genom tiderna.
Än så länge.
Kalla var ingen ungdomsstjärna men har tre individuella JVM-titlar, dock ingen i stafett. Internationellt är Kristina Smigun från Estland underbarnet nummer ett. Den blivande världsstjärnan var 15 år när hon debuterade i JVM och åkte VM i Sverige 1993 som 16-åring.
På pojksidan har Sverige haft ett par extraordinära vinnare som juniorer, Mathias Fredriksson och Per Elofsson.
Mathias vann ungdoms-SM 1989, sen sex individuella JSM-titlar fram till sista juniorvintern 1993. I JVM knep han tre guldmedaljer. Samma stjärna blev han tyvärr aldrig som senior. Visserligen vann Mathias världscupen en gång (2003) och var tvåa vid VM i Lahtis 2001, men det var många inklusive Mathias som hade väntat sig betydligt mer.
När Per Elofsson vann två guld vid det fuskomsusade mästerskapet 2001 var det efter en lysande juniorkarriär. Per blev världsmästare tre gånger men knäcktes av Johann Mühlegg, den som gav dopningsfusket ett ansikte, vid OS-tremilen med gemensam start i Salt Lake City 2002. Visserligen kom Per igen vintern därpå och vann jaktstarten i VM, men det var inte samme Per som ett par år tidigare. Vad som enligt hans egen utsago definitivt spräckte drömmarna om nya guld och silver var alltför våldsam träning i försöken att hitta den gamla formen. Låt oss innerligt hoppas att liknande fuskmiljöer är bortrensade när Sofia Henriksson nu går mot större uppgifter.