Idag slår vi igen boken för Piteå IF:s historiska allsvenska fotbollssäsong. Historisk med tanke på att laget som första klubb från länet klarat kontraktet i högsta serien i fotboll. Ändå känns det som om någonting saknas. Piteå har överraskat några gånger på bortaplan, men inte lyckats få till det ordentligt mer än mot de två nedflyttningsgängen på hemmaplan. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen. Piteås lag är bra nog för att fixa ett par triumfer på hemmaplan mot lagen ett till och med åtta i tabellen.
Linköping idag är sista chansen och en seger mot östgötarna som var mästare för två år sedan skulle vara något att ta med sig till vintervilan. Linköping är i dagsläget en skalp. Laget har varit något av seriens nummer ett under andra halvan av hösten. Låt oss slippa se en repris av målnollan i "allt-att-vinna-ingenting-att-förlora" matcherna mot toppgängen Göteborg och Tyresö på slutet. Matcher där PIF borde ha placerat sig i förarsätet målmässigt i första halvlek för att sedan åka dit på ett par skräpmål i den andra.
Dagens tillställning kan mycket väl vara sista matchen med gänget för några av pjäserna i truppen. Trion Labbé, Moscato och Tancredis vara eller inte vara i PIF nästa säsong hänger nog på hur Kanada tänkt sig sin landslagssatsning inför OS i London. Om nu tjejerna vill vara kvar vill säga. Även om Labbé och Tancredi är duktiga skulle jag sakna Moscato mest. Hon har förvisso sina defensiva brister men den spelartypen är en bristvara inom damfotbollen.
Peter Grundström har tränat laget under tre säsonger och jag vet inte hur han och sektionen tänker inför en eventuell fortsättning. Leif Strand, en annan tidigare herrtränare Ulf Lundström och Piteortens främsta fotbollsexport genom alla tider, bollvirtuosen Gunnar Samuelsson, är namn som lagts fram som Grundströms ersättare. Torbjörn Nilsson i Göteborg, Stefan Rehn i Jitex och någon av Strand eller Samuelsson i Piteå. Damallsvenskan anno 2012 är allvar och som tur är verkar det finnas motstånd inför den föreslagna serieomläggningen. I omgång efter omgång i höst har vi sett att lag från den undre halvan kan lugga toppgängen på poäng. En minskning av antalet lag har aldrig passat sämre än nu.
Piteå Hockey tog en enda trepoängare under första tredjedelen av division I-norra. 2-2 och strafförlust mot Asplöven borta igår är ytterligare ett trappsteg på väg upp från källaren. Morgondagens match mot Kiruna blir intressant och om PHC-killarna tänker på sina mest trogna närmast sörjande skickar de inte hem dessa från LF Arena med ännu en svidande förlust i färskt minne.
När alla mött alla en sväng i elitserien, elva matcher och första femtedelen, noteras Frölunda och Skellefteå för 23 poäng, Luleå för 20 och därefter fyran, femman, sexan, sjuan och åttan för 17. Tre bättre än ifjol efter samma antal matcher för Skellefteå. Fem sämre för Luleås del. Serien är alltså precis lika jämn som många förutspådde innan starten och jag tycker att det är ett d-vla gorm kring Luleås sätt att spela.
Vissa supporters tror tydligen att kvalserien är nära. Jag tror tvärtom. Luleå kommer att nagla sig fast bland topp fyra-gängen och jag är rätt säker på att tränarna tänkt skicka ut en maskin när utslagningsmatcherna börjar i mars och april. Okey, jag kan hålla med om att lite mer offensivt krut inte skulle skada, men i det här läget av säsongen nöjer jag mig att vänta och se vad som händer med Cam Abbott och Janne Niinimaa innan guldtipset kring Luleå Hockey rubbas.
Till sist...
...är de stora mästerskapen i handboll alltid en fröjd att följa i TV. Det känns dock inte roligt att svenska äss faller ifrån en efter en. Damlandslagets stjärnor Isabella Gulldén och Linnea Torstensson är skadade och ska opereras. Herrarnas Oscar Karlén likaså.