Tala om att det sjunger på sista versen! Världscupens final i Falun avgjordes med tio plusgrader, rinnande pölar i terrängen och tio-femton plusgrader i solen.
Ändå återstår det några strofer innan årets skidsäsong klingar ut. Först förstås SM-stafetterna och avslutningen av de svenska skidcuperna på Lindbäck Arena i Piteå. Sen långdistansernas SM, som avgörs den 9 april i Bruksvallarna.
Många har kanske fruktat att frånfallet av de svenska stjärnorna blir stort vid tävlingarna på Vallsberget kommande fredag-söndag. Men jag kan lugna eventuellt oroliga med att flertalet av våra VM-medaljörer ställer upp. Trots att en del av dem inte har något lag att åka för i stafett. Just i Piteå och i Bruksvallarna får de dock för en gångs skull representera sina klubblag.
Emil Jönsson, sprintkungen, har exempelvis inga klubbkamrater i Årsunda IF som kan komplettera honom i stafett. Men eftersom hans flickvän Anna Haag, som tävlar för favorittyngda IFK Mora, finns på plats följer Emil med. Och vad kan passa honom bättre än de två cupdistanserna på fredag och söndag: prologen över 3 km med klassisk teknik plus en avslutande kortdistans med jaktstart.
Det blir spännande att se Emil mot Daniel Rickardsson, Jesper Modin och kanske Marcus Hellner i en sådan uppgörelse! Om nu den sistnämnde återhämtat sig efter den förkylning som gjorde att han inte kunde ställa upp i Falun.
Hellner är den ende som eventuellt hade kunnat ge Petter Northug något som skulle ha kunnat likna en match.
Nu var norrmannen så överlägsen, framförallt på söndagen, att det aldrig blev någon spänning.
Samma sak med Björgen i damloppet. Alltså precis som det har sett ut under hela vintern.
Ändå satte Daniel Rickardsson färg på lördagens dubbla jaktstart och visade än en gång att han inte bara behärskar klassisk åkteknik - där han konkurrerar med Dario Cologna om att vara världens bäste på distanser 10 till 15 km - utan även har skaffat sig god grundteknik i den fria åkstilen.
En svaghet i Daniels repertoar är att han inte äger styrka som räcker när distanserna blir längre. Beroende på konkurrensen får han visa motsatsen när säsongen avslutas i Bruksvallarna. Där går femmilen i klassisk teknik och med gemensam start. Det kan bli en härlig holmgång mellan representanterna för de fyra gäng, det vill säga guldlaget i stafett från OS, förutom Rickardsson även Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner.
En annan som imponerade av svenskarna i Falun var sprintkungen Emil Jönsson. Han visar allt mer att han blir att räkna med i klassisk kortdistans, 10-15 km.
Fortsätter utvecklingen är Emil given på startsträckan i världscupens stafetter nästa säsong. Det är enbart klassisk teknik som gäller för honom i distans. När det kommer till skateåkning räcker han inte till.
Dessa två, Rickardsson och Jönsson, var egentligen de enda svenskar som motsvarade och till och med överträffade förväntningarna i Falun.
Det bjöds på härlig skidpropaganda i och runt Lugnets skidstadion under de tre finaldagarna av världscupen. Skönt senvinterväder under de två sista dagarna och glädjande stor tillströmning av publik.
Det märks att de svenska framgångarna i internationella mästerskap och världscup gör att fler åskådare än någonsin lockas till våra tävlingar hemmavid. Slottssprinten i Stockholm hade fler besökare än tidigare och i Falun uppskattades åskådarna under lördagen och söndagen till bortåt 30 000.
Det enda som stör mig med världscupens avslutning är att spänningen totalt försvinner när ett par aktiva är så överlägsna som vad Northug och Björgen var denna gång. Svenska Skidspelens tidigare upplägg med endera ett distanslopp eller en jaktstart med skidbyte första dagen följd av stafett den andra var betydligt attraktivare. Kanske något att tänka på för det internationella skidförbundet när det gällande kontraktet med Falun avslutas om ett par år.