Så kan det se ut när toppen möter botten

Att hävda kattens lek med råttan är väl att ta i, men visst stod det klart att det var toppen som mötte botten i division II-derbyt på LF arena igår kväll. När några av de mest bollskickliga lirarna i hemmalaget drog upp tempot sågade man sig tämligen enkelt fram till feta chanser. Piteå rullade stundtals ut Infjärden och tremålsledningen i den första halvleken hade lika gärna kunnat skrivas 6-2 eller något liknande. I andra halvleken slog PIF av på takten och verkade fundera på kommande uppgifter mot Robertsfors och Mariehem. Segrar där och Piteå går till sommarvila som tabelletta!

Infjärdens tränare Mauri Holappa tvingades än en gång genomlida hur det känns att spela schack utan kung, dam och torn mot motståndare som sitter med alla pjäser.
Målvakten Richard Nordlund bjöd på ett av PIF-målen, men räddade också några så kallade givna. Peter Öberg stred tappert, Linus Olsson, Erik Sundström och Victor Wiklund visade att de kan trilla boll medan Andreas Lindahl plockade fram många av verktygen han har i lådan utan att för den skull kunna dyrka upp PIF-försvaret. Ett halvdussin spelare mogna division II-kostymen räcker förstås inte när man ställs mot ett lag som äger tre gånger så många.

De flesta av PIF-spelarna fortsätter att utvecklas under tränarna Leif Strandh och Christer Nordkvist. Alexander Rönnqvist, Björn Lindblom och Alexander Lindahl har rätta känslan och kan verkligen lira. Anders "Göken" Lundgren har tagit ytterligare kliv och är liksom Kristoffer Nordlund mogen större uppgifter än division II-spel. Viktor Brännström visade också klassen med två derbymål - han hade bud på fler - i comebacken efter lårskadan.

Ni som har möjligheten att se den live missar förstås inte den sjunde och avgörande Stanley Cup-finalen mellan Detroit och Pittsburgh.
När backen Stefan Persson vann fyra titlar i följd med New York Islanders 1980,81,82 och 83 kunde ingen ens drömma om att ännu en spelare fostrad i Piteå IF skulle vinna lika många. Inatt slåss Tomas Holmström med sina polare i rödvita Detroit om pokalen igen. Får Piteå-Homer lyfta bucklan blir det för femte gången. Första gången han stiftade bekantskap med pjäsen var försommaren 1997. Tomas Holmströms karriärresa är i sig värt ett eget stycke i hockeybibeln och jag tror att hockeymaskinen Detroit grejar en ny titel i natt.

Allt är relativt men jag törs nog lova att de eller den Pitebo som eventuellt får äran att kliva in i vinnarcirkeln på PEAB-travet i Boden imorgon kommer att känna en euforisk glädje a la Stanley Cup-vinnarna. Tomas Worrsjös sto Mon Amie Ness i V75-2, Roger Nilssons valack All Treasure i V75-4, Gunnar Bertilssons 5-årige valack Swift Triumph i V75-6 och Erik Brännströms elittalang Leonas Yeti har alla hyggliga möjligheter att ge sina ägare och jackpotspelarna en oförglömlig afton.
Det är ofta små marginaler som avgör loppen i travets elitserie. Piteåinslagen är i alla fall bra nog för att vinna med rätt klaff på sina respektive lopp. Leonas Yeti ser för övrigt ut att bli ett av jackpotomgångens mest anlitade singelstreck och han kan avgöra sista loppet mer eller mindre direkt om innerspåret försvaras bakom bilvingen.
Till sist...
...avgörs ett av de mer prestigefyllda loppen i länet efter lunchtävlingarna idag. Ett presslopp där vi staketkuskar kör ponnyhästar. Eller kör och kör, förresten. Det kanske i efterhand beskrivs som ett lopp där ett gäng fågelskrämmor sitter bakom småhästar som schasas iväg. Jag tycker redan synd om ponnyn som ska dra runt mina plus hundra kilo i ett och ett halvt varv. Arrangören har dock lovat att hästarna orkar utan problem...