Rubrik

Kommer någon ihåg vad som hände på skidfronten, avdelning längd, förra vintern? Bortsett från Charlotte Kalla i slalombacken förstås.
Visst var hon den lysande svenska stjärnan vintern 2008. Men det fanns faktiskt andra ljuspunkter också.
e Anders Södergren vann för andra gången Holmenkollens femmil.
e Emil Jönsson var bara en poäng från att åka hem sprintcupen.
e Anna Hansson, nu med efternamnet Haag efter sin mammas flicknamn, kom från praktiskt taget ingenting till en plats nära världstoppen.

På länsplanet dominerade de norrbottniska flickorna svenska mästerskapen i Falun, Borlänge och Orsa.
Först vann Lina Andersson milloppet före Kallas klubbkamrat Mia Eriksson och Susanne Nyström, rena distriktsmästerskapet. Sen plockade paret Susanne och Lina hem guldmedaljen i lagsprint åt Piteå Elit, varefter Mia gjorde samma sak i den individuella sprinten.
Och slutligen sopade Charlotte Kalla i sin enda individuella SM-start banan med motståndarna i tremilsloppet. Det blev därmed totalt fyra norrbottniska guld, något att sträva efter när Piteå arrangerar SM 2010 som ett genrep inför OS.

Charlotte Kalla har blivit inte bara hela svenska folkets utan även medias lilla kelgris. Och hon verkar trivas i den rollen. Det är positivt för hela laget. Dels ger det bra vibbar åt den totala verksamheten, dels kan de övriga ladda i lugn och ro inför säsongen.
I sommar det inte heller varit någon turbulens inom laget. Åtminstone ingenting som märkts utåt. Mathias Fredrikssons bråk med (den gamla) landslagsledningen är bortglömd. Ledartrojkan Gunde Svan, Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson har fått de aktiva att ägna sig åt det de ska göra från en säsong till en annan: träna, träna och åter träna. Fysik, teknik och kanske även mental inställning.
Alla verkar fokuserade. Framförallt på VM men några även på att göra bra ifrån sig i Tour de Ski, Kallas fjolårshit. Den tävlingen har på bara ett par säsonger vuxit till att bli världscupens paradnummer. Speciellt som det är ekonomiskt lönsamt att lyckas där. Risken med den drygt veckolånga urladdningen är dock att formen åker all världens väg och kan bli svår att återfinna. Här gäller det verkligen att hitta rätt balans mellan förberedelse, tävlingsprestation och återhämtning.

För ett par decennier sedan var Kiruna med sin tidiga snötillgång tummelplats för inte bara svenska utan även internationella stjärnor vid den här tiden på året. Nu har Bruksvallarna tagit över den rollen. Sedan flera år sker nu den riktiga tävlingspremiären i den lilla fjällbyn i Härjedalen. Samtidigt tas den svenska truppen ut till första tävlingen i världscupen, som under några år växlat mellan Gällivare och norska Beitostölen. I år är det Gällivares tur, den 22-23 november. Det betyder att tävlingarna i Bruksvallarna får extra betydelse, eftersom Sverige utöver sitt ordinarie landslag får nominera en nationell grupp. Någon av Piteå Elits förstaårsseniorer bland herrarna liksom ett par damer aspirerar säkert på att slå sig in.
Intressantast på herrsidan inför säsongen är förvärvet från Selånger, Jesper Modin. Han spås en lysande framtid. Bra framme träningsmässigt verkar även Gällivares Marcus Hellner vara. De här två är för övrigt de enda herrar som ingår i förbundets så kallade ungdomslag. Åtminstone den senare borde snabbt återta sin plats i det stora landslag varifrån han av någon anledning petades efter förra vintern.