Revansch gäller för tabellettan
Brännström är en av seriens absolut bästa spelare. Han är förstås given i laget, men det tål att påpekas att Alexander Lindahl och Kristoffer Nordlund bjöd på ett spännande konstruktivt anfallsspel när Viktor var skadad. Jag skulle gärna se Alexander och Kristoffer på topp och en Viktor som tog sina pilsnabba löpningar från en position längre ned i planen. Piteå skulle lägga till en dimension ytterligare i sitt spel med ett mer oförutsägbart nyttjande av Viktor Brännströms kvaliteér.
Stadsdelslagen från Umeå har varit Piteås skynke när första halvan spelats. Poängförlust i premiären mot Umedalen, poängförlust mot Ersboda hemma och till sist förlust mot Mariehem i våravslutningen. PIF-supporters får hoppas att den trenden vänder ikväll och jag tror inte att de behöver vara oroliga. PIF lär skapa chanser mot Mariehem nu också och att bränna på liknande sätt som i hemmamatchen finns väl inte.
Det finns inte heller att Infjärden kan klara kontraktet. Inte efter Pär Rantapää samt bröderna Olssons, Linus och Tobias, utträde mitt under säsongen. Byaklubben hade ingen trupp värd namnet inför säsongen i vintras. Tränaren Mauri Holappa blev lovad tillskott som aldrig kom och det sista tjafset som ändade i än mer avskalat material var spiken i kistan. Frågan är om ISK ens skulle klara kontraktet i trean med dagens trupp. Visst, det kan bli någon enstaka ströseger under höstvandringen, men som tidigare hävdats. Hårt prövade Holappa är en given PT-bragdkandidat om han räddar gulsvarts kontrakt.
PIF-damerna fick åka hem från Linköping med en femetta i baken. Knappast den hemfärd som svidit mest av de åtta hittills. 0-7 mot Malmö, 0-7 mot Göteborg, 0-4 mot Djurgården och 1-5 mot Linköping var nog ganska lindriga om man jämför med 0-2 mot Kristianstad, 1-3 mot AIK, 2-2 mot Stattena och den värsta av dem alla, 0-1-blåsningen i Örebro.
Synd i alla fall att Timko endast prövades i mittbacksrollen under cupmatchen mot Djurgården. PIF:s chanser till poäng mot toppgängen i allsvenskan är ett bygge bakifrån och med en målvakt som Stephanie Labbe´och mittbackar av Timko-Lövgren klass fanns chansen.
Enligt mitt sätt att se har ett stundtals virrigt ihåligt försvar och tanken kring ett trepjäsersmittfält varit en större börda än det faktum att laget inte producerade mål under en rekordlång räcka matcher. Nu återstår ett långt uppehåll. Sedan en sexmatchershöst mellan september och början av november. PIF har, hur det än slutar, lärt sig massor av säsongen. Och jag tror på PIF i allsvenskan framöver också. Om det sedan blir nästa eller 2011 är en annan sak.
Till sist...
...simmerskan Sarah Sjöströms genombrott var en sanslös prestation. Innan sista kapitlet skrivs där kan den tjejen bli den bästa svenska idrottskvinnan genom tiderna. Alltså bättre än Sörenstam, Wiberg, Pärsson och Kluft.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!