Räkna med nya rysarmatcher
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En rysare av stora mått serverades också i Coop Arena i lördags. Luleå som parkerat på slutspelsplats i hela femtiotvå omgångar fick se sig omkörda av Timrå med enda målet i grundseriens sista match. Med en styv kvart kvar att spela gled Timrå förbi och faktum är att Medelpadsgänget simmat med näsan strax ovanför bottenträsket mellan fjärde och femtiofjärde omgången. Luleås raka motsats alltså. Timrå var utanför slutspel under precis lika många omgångar som Luleå ägde en biljett till festen. Femtiotvå av femtiofem.
Timrås sista femtedel av serien var dock av det imponerande slaget. Timrå tog nämligen poäng mot seriens samtliga lag i sista inbördes mötet av fem.
Timrå avslutade sålunda serien med elva raka poängmatcher. Detta samtidigt som exempelvis Luleå endast petade in fyra puckar i de fyra sista viktiga hemmamatcherna för säsongen. 0-1 Djurgården, 1-2 Färjestad, 3-0 Södertälje och 0-1 mot Timrå i lördags. Luleå och Modo missade sina jättechanser serva hem en slutspelbiljett ett par gånger under sista veckan.
Detta samtidigt som Timrå i match efter match spelade sig ur svårigheterna.
Luleåtränarna tog på sig sin del av ansvaret efter knocken och chocken i lördags. Roger Rönnberg och Roger Kyrö är tillsammans med målvakten Mattias Modig de som främst tvingats klä skott bland fans och lokalmedia för "fiaskot".
Helt fel, tycker jag. Modig släppte in futtiga fyra puckar under de fyra sista hemmamatcherna. Klart att den prestationen ska räcka till mer än tre av tolv möjliga poäng. Roger och Roger har å sin sida krämat ur ungefär vad man kan begära av det material de gavs att jobba med. Det var inte målvakten och tränarna som missade de många fetlägena i 0-1-matcherna mot Djurgården och Timrå.
För att lokalisera största problemet med Luleå Hockeys säsong måste vi skruva tillbaka tiden till våren, sommaren och hösten 2009. Luleå målades upp till ett topp fyra-gäng och det fanns till och med de som pratade om guld. Ni som följt med i den här spalten vet att jag hela tiden hävdat att säsongens trupp är sämre än den som via en femteplats i serien tog sig till slutspel ifjol. Några av värvningarna var av den tveksamma sorten och det är bara backsuveränen Johan Fransson och de allsvenska rekryteringarna Pär Arlbrandt och Niklas Olausson som får godkänt.
Alltför många köpte dock säljsnacket varpå en onödig tyngd placerades över spelarnas och tränarnas nackar. En tyngd som man helt enkelt inte orkade bära när det drog ihop sig. Även om jag aldrig köpte det där topplagssnacket trodde jag faktiskt att kämpatakterna skulle ta Luleå till slutspel.
Ändå är jag inte direkt överraskad att det "bara" blev en tiondeplats till slut. Det var någonstans i intervallet 7-10 Luleå borde ha förhandstippats inför säsongen med tanke på att lagbygget innehöll för många frågetecken.
Till sist...
...lossnade ju Timråbacken Mika Leinonen ena skridskoskena i sudden-death varpå HV 71 kunde avgöra sekunderna efter i fjolårets kvartsfinalsmöte. Revanschläge nu?
...skippade Djurgården Frölunda trots att man inte förlorat en enda av fem möten i grundserien.
...är Skellefteå bra nog att ta revansch för fjolårets semifinalförlust och detronisera mästarna Färjestad.
...stavas det fiasko för något av det lag som viker ned sig i kvarten, Linköping-Frölunda.