Portugal tar revansch i EM
I finalen stod de ändå öga mot öga mot varandra igen. Värdnationen mot jätteskrällen Grekland. De flesta trodde förstås på Portugal, men Grekland vann.
Portugiserna förfogade den gången för fyra år sedan över ett gäng där Figo var stjärnan på väg ned. Christiano Ronaldo var unge men ändå etablerad. Dock inte till den grad att han ville rycka taktpinnen från den gamle. Och vid sidan satt en Deco i sitt livs form.
Portugal vann inte hemma för fyra år sedan. Idag vimlar dock laget av stjärnor på alla positioner, inte minst backlinjen. De får mitt tips.
Bakom portugiserna finns fem klara guldaspiranter, alla favoriter i sina respektive hemländer. Spanien och Holland, två av de fem, är bra nog att matcha vilket land som helst i världen när det stämmer, men lägstanivån brukar alltid bli alldeles för låg i någon av utslagsmatcherna på vägen. De räcker sällan hela vägen.
Italien, Frankrike och Tyskland brukar hacka igång lite lätt, men när det väl drar ihop sig till vinna eller försvinna-matcherna är de alltid lika benhårda nötter att knäcka.
Sverige är ett av skrällgängen tillsammans med Kroatien, Rumänien och varför inte Turkiet eller Grekland igen. Vad gäller grekerna slår dock blixten aldrig ned två gånger på samma ställe.
Det är ganska intressant att höra jämförelser mellan dagens svenska fotbollslandslag och det lag som prövade att gräva guld i USA 1994. Det blev inget guld i USA, men väl en bronspeng och det laget ägde en kraftigare slagstyrka. Det fanns ingen Zlatan i laget på den tiden, men en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk och bronslaget från 1994 såg tre lagdelar vilka alla nuddade yppersta klass. Ett försvar med Patrik Andersson som chef, mittfältet med Jonas Thern, Stefan Schwarz, Tomas Brolin och Klas Ingesson fruktades av alla och längst var Martin Dahlin och Kennet Andersson grymma i boxen.
Henrik "Henke" Larsson nötte bänk i det laget liksom dåvarande Arsenalstjärnan Anders Limpar.
Ett organiserat betongförsvar och defensivtänk har skickat Sverige till mästerskap efter mästerskap sista tjugo åren. Mer än godkänt av ett land där ligan är klassad som Europas tjugosjätte (!) bästa. England, där Premier League sägs vara nummer ett i samma världsdel, är ju inte ens med.
Det kommer förstås inte att hända, men tänk om förbundskapten Lasse Lagerbäck skippade säkerhetstänket för ett bära eller brista-resonemang i alpländerna. Sveriges styrka är ju inte defensiven längre. Nu är det ju på den offensiva planhalvan merparten av ässen finns.
In med Sebastian Larsson, Chippen Wilhelmsson, Fredrik Ljungberg, Kim Källström, Johan Elmander, Zlatan, Henke och hela klabbet samtidigt. "Seb" Larsson platsar som högerback om inte annat. Balansspelare i all ära, men jag har svårt att se Sverige bli bättre med Malmös Daniel Andersson istället för Lyons Kim Källström.
Rulla in en boll och låt den rulla. Om några veckor vet vi mer.
Till sist...
...är Infjärden obesegrat hemma. Noll segrar borta innebar att laget fortfarande ligger under strecket i fotbollstvåan efter sju omgångar.
...blir Holmsund en tuff utmaning när PIF:s lovande gäng försöker behålla tätpositionen i samma tvåa.
...kunde en enda förlust efter sju omgångar ha varit rena drömmen för PIF:s fotbollsdamer. En seger och tretton förlorade poäng av tjugoen möjliga klingar värre.
...vill jag se ett par jätteskyltar i Piteås infarter med ortens fem NHL-proffs fotograferade där det står "11 Stanley Cup-finaler och åtta ringar".
Så jobbar vi med nyheter