BOSSE LUNDKVIST: Piteå missade gyllene chans

När Piteå IF:s fotbollsherrar sprang ut från Skogsvallens arena efter 4-0 i seriefinalen mot Luleå var tuppkammen stenhård. Piteå hade då avfärdat Skellefteå och Luleå i två raka seriefinaler med sammanlagda målskillnaden 5-0. Tolv dagar senare har Piteå förvandlats från laget i tabellen med bästa självförtroendet till det med det sämsta. Var det tuppkam i Luleå handlade det om gamnacke efter 0-3 mot jumbon Teg igår. PIF hade en gyllene chans att ta hand om serieledningen. Istället har de sammanlagt 5-0 i de två seriefinalerna mot grannstäderna två matcher senare förvandlats till 0-5 och noll poäng mot Älgarna och Teg. Förra säsongen pallade PIF inte favorittrycket efter 4-1 mot IFK Luleå borta. Det verkar tyvärr inte ha blivit någon bättring på den punkten i år. Att ta sig upp ur svackor är ofta det som skiljer agnarna från vetet under en lång säsong. Alla hamnar i gruvan ett par matcher för eller senare. Det är då det gäller att skrapa av sig smutsen, knyta nävarna i fickan och komma igen. PIF förfogar över ett material som borde klara av den biten.

Igår var Erik Sundström och Niklas Nilsson tillbaka i spel efter sina fotskador. Victor Brännström och Johan Jonsson saknades medan Alexander Lindahl tvingades kliva av i paus. Det var tydligt hur impotent PIF blev i det offensiva spelet utan Victor Brännström när man kvittering mot välorganiserade försvarsstarka Älgarna. Med tanke på hur skadebilden ser ut i dagsläget borde PIF-ledningen göra allt som står i dess makt för att få Andreas Lindahl i stridbart skick inför höststarten. Boden kallade in honom under fanorna när det skulle avgöras förra hösten och om Piteå verkligen vill vara med och fajtas där uppe i tvåan kan den äldre brodern Lindahl vara skillnaden mellan en topp eller en mittenplacering. Jag håller med förre landslagsbacken Fredric Lundkvist som såg Lindahl som en av få spelare i länet med potential att lira i högre divisioner. Det är synd om inte PIF, och inte minst killen själv, vill ge bollsparkandet en sista chans.

Konsten att ta tag i grejerna och lyfta i motvind var något som PIF-damerna visade upp igår. Efter mittfältsmotorn Camilla Johanssons 2-0-nickmål i den andra halvleken slutade PIF plötsligt att spela. Eller var det så att bänken inte märkte att motståndarna plötsligt släppte allt defensivtänk och istället laddade framåt med ett par anfallare och en handfull spelare på mittfältet. Trycket gav ett par ribbskott och någon fet chans under loppet av ett par minuter. Strax efter även 1-2 och 2-2. Matchbilden var snarlik den mot allsvenska jumbon Stattena borta ifjol när Piteå tappade 2-0 till 2-2. Den här gången lyckades dock ett Piteå i medvind greppa tag i taktpinnen igen och trycka in tre bollar under de minuter när mjölksyran normalt brukar göra sig påmind. Starkt jobbat!

Det är olika bud kring VM-inledningen. En del anser den vara halvljummen. Andra att turneringen börjat med en rivstart i och med Chabalalalas kanon i krysset för hemmanationen Sydafrika i öppningsmatchen mot Mexico. Själv tycker jag att merparten av öppningsmatcherna hittills ägt en hög dramatik och underhållningsfaktor även om skönspelet lyst med sin frånvaro. Det kommer.
Mest förvånande hittills är att England inte kunde förvalta drömstarten mot USA bättre. Englands försvarsikoner Jamie Carragher och John Terry såg stundtals stabbiga ut och det var grymt att målvakten Robert Green skulle prövas med en riktig Picassotavla i premiären mot USA. Det blir intressant att se om draken England, utan mästerskapsseger senaste 44 åren, orkar lyfta.

Till sist...
...mosade Tyskland Australien i "sin" premiär igår. Tyskarna höjer sig sin vana trogen alltid ett par snäpp när det handlar om VM. Jag blir inte förvånad om Tyskland tar sig ända fram till semifinalen. Eller varför inte rent av finalen.

Bosse Lundkvist: Piteå missade gyllene chans