Det går att se play off-lottningen Portugal-Sverige från flera olika vinklar. Den mest positiva från blågult håll är den som säger att Sverige älskar att slå ur underläge medan Portugal trampat på mängder av minor som favoriter genom åren.
Senaste minan portugiserna klev på var Israel hemma, 1–1. Det största av många klavertramp var nog ändå när laget darrade ihop i EM-finalen hemma mot Grekland 2004. Den gången var finalen mer eller mindre än expeditionsaffär, men grekerna vann med matchens enda mål från Haristeas skalle.
Sverige har som skrivet slagit ur underlägen tidigare. Mer nederlagstippat än då man lottades in i dödens grupp inför VM i Japan/Sydkorea 2002 går närapå inte att bli. Dåvarande världsettan Argentina, Afrikaettan Nigeria och den egna uttalade världsmakten England stod för motståndet. Hur det gick? Jo, Sverige tog sig vidare från gruppspelet via en osprucken förlustnolla. Det bör dock påpekas att Sverige på den tiden hade ett erkänt svårforcerad defensiv. Idag är just spelet i och strax utanför det egna straffområdet det uppenbara problemet. En grannlaga uppgift för förbundskaptenen Erik Hamrén att lösa.
Tiden fram till första play off-avspark är knapp, men en övertalningskampanj kring Olof Mellberg tillsammans med en mittbackscomeback av Jonas Olsson ger Hamrén en fair chans att behålla jobbet. Tyvärr är hoppet inte speciellt stort att han ska lösa den biten. Ni minns väl överkörningen i EM-kvalet mot Holland borta, Tysklands väg fram till 4–0 innan Sverige vände till 4–4 i VM-kvalet i Berlin, Tysklands väg från 0–2 till 5–3 nu senast på Råsunda och EM-premiären borta mot Ukraina. Och nu är det alltså Christiano Ronaldo, Joao Moutinho och de andra i Portugal som ska stoppas. Sverige har gjort det tidigare under Lars Lagerbäck. Hamrén-försvaret är något helt annat.
Piteå IF har något som ett svenskt fotbollslandslag på såväl herr som damsidan saknar. En världsspelare i mittförsvaret. Alla som såg Faith Ikidi mot Tyresös offensiva arsenal på LF Arena för några veckor sedan förstår vad jag menar. Även om den nigerianska mittbackssolen också haft fläckar under säsongen var det en självklarhet att utdela högsta betyg när PT-sport scannrade igenom PIF-säsongen. Josefin Johanssons målstatistik som mittfältare – bäst av alla i allsvenskan – smäller givetvis också högt liksom June Pedersens tredjeplats i assistligan. Anna Westerlund, Emilia Appelqvist och lagkaptenen Sofie Persson har på olika sätt också dragit stora strån till stacken. Clara Markstedt plöjde stora fåror i motståndarförsvaren under en vårsäsong där anfallskollegan Victoria Forsmark tryckte in fem mål. I höst har dock inte klippet i Claras steget varit detsamma och ibland har hon inte hunnit fram till de heta situationerna. Fransisca Ordegas förvandling från en klen allsvensk pjäs till ett rejält hot mot alla lag blev tillsammans med Appelqvists entré säsongen stora bonus. Fjäder i hatten också till målvakten Lydia Williams som rätade ut vårens stora frågetecken till ett utropstecken under hösten.