Det är drygt aderton och en halv månad sedan Piteå IF:s fotbollsdamer klev av LF Arenas plastmatta med en trepoängare i ryggen. För motståndet stod KIF Örebro och liksom i onsdags mot Linköping var det en viss Erika Nilsson-Waara som fixade jublet. PIF:s egna "Super-Sub" kommer att leverera fler pigga inhopp och kassar i år. Var så säkra!
1 690 åskådare lämnade LF Arena nöjda över Erikas fullträff i slutminuten den gången i slutet av september 2009. När Piteå springer in mot Dalsjöfors på söndag tror jag banne mig att den publiksiffran matchas med råge och matchen mot nykomlingen från ett av landets största fotbollsfästen, Borås, är viktig för båda lagen. Dalsjöfors har allt att vinna och vill förstås komma tillbaka på banan efter 0-5-kraschen mot Kristianstad i hemmapremiären. För Piteås del innebär en seger att laget krattat en härlig manege inför bortamötet med topptippade Tyresö, Påskafton. Den sortens tänk kan vi andra utanför planen ägna oss åt. För tjejerna är det inte alls bra om det minst lilla fokus flyttats från helgens uppgift till Påskaftonens i kanterna av huvudstaden.
PIF-poängen i onsdags ansågs av många som en skräll. Inte av mig som till och med ansåg att oddset på bortaseger - över sex gånger pengarna - var värt någon tia. Årets upplaga av PIF-damer består av flera tuffa karaktärer som inte viker ned sig när det smäller kring fotknölarna. Topplagen är näppeligen inte i närheten av ett tidigare världslag som Umeå IK när de härjade som mest och bäst, men en av världens bästa ligor är troligen jämnare än någonsin och kan en nykomling som Piteå hålla näsan någonstans kring mittenskvalpet är det starkt gjort.
Nigerianskan Faith Ikidi berättade att hon funnit sig väl tillrätta i Piteå, att hon verkligen trivdes. Mitt råd till PIF-sektionen - om de verkligen menar allvar med målsättningen att etablera ett lag i allsvenskan i flera år framöver - är att göra allt för att jobba fram ett längre kontrakt till Ikidi, Sara Eliasson och Josefin Johansson. Ja, varför inte också ett till lagets stål-mormor, Jennifer Nobis. Vassa karaktärsspelare hela bunten och den typen som man limmar ihop lag kring.
Efter lägret i Holland var jag rätt övertygad om att Piteås spetsar längst fram skulle heta Nobis och Victoria Forsmark. Fiona O´Sullivan ville dock annat och tjejen med hästsparken noterades för hela fem avslut under första timmen mot Linköping. Fortsätter Fiona i den stilen har hon dubblat sin tidigare allsvenska målskörd innan första majbrasorna tänds.
Apropå vårbrasor höll Skellefteå sin hockeyslutspelsbrasa vid liv länge med tanke på de problem laget brottades med under slutspelet. Visst bör man sälla sig till de skaror som hyllar guldlaget Färjestad. De lyckades verkligen hitta formen lagom till slutspelet och som vanligt fann man stigen som leder till seger. De som kan sin hockeyläxa märkte ändå i ett tidigt skede av slutspelet att Skellefteås i grundserien så suveräna poängmaskiner hackade. Idag vet vi att såväl Mikko Lehtonen som Joakim Lindström plågats av skador.
Jag var ute tidigt i höstas och påpekade att Skellefteå skulle få svårt att räcka hela vägen fram med det klena spelet i egen zon. Tidigare elitspelare och tränare med flera SM-finaler i säcken förklarade för mig att jag hade fel, att det visst kunde räcka med extrem offensiv skicklighet. Och även om Skellefteå sedan någon månad tillbaka fått på pälsen för yrseln i egen zon viker jag mig. Idag tror jag absolut att Skellefteå kunnat vinna SM-guld ifall Lehtonen och Lindström sluppit fot och lårskador. Målen som Lindström (i tisdags) och Lehtonen (i torsdags) stänkte in mot Färjestad kan ha varit duon sista i Skellefteåtröjan den här svängen. Hade de varit i närheten av fräscha skulle hockey-Sverige fått se mer av tisdags och torsdagsvaran. Några fler av den sortens "påsar" hade med stor sannolikhet också varit skillnaden mellan silver och guld för Skellefteå.