Under några heat vid söndagens sprint i Davos trodde jag nästan att de var oslagbara. Men inte ens Marit Björgen och Petter Northug klarar av att ena dagen suga all must ur sina armar och ben för att nästa dag orka fightas mot en samlad, utvilad och revanschhungrig världselit i sprint.
Nog för att den norska duon övertygande har demonstrerat att dom står i särklass i världen. Men det var säkert ändå med lite av en lättnadens suck som de motståndare som nu körde ifrån dem och TV-tittare runt om i skidvärlden kunde konstatera att nu blev konkurrensen övermäktig.
Inte så att man missunnar dem deras segrar. Men någon måtta får det lov att vara. Det ska inte gå att först köra och överlägset vinna en överlång sträcka med individuell start och dagen därpå vinna på nytt. Fast Petter Northug gjorde sannerligen sitt bästa. Medan Björgen åkte ut i semifinal, kämpade Northug mot sina demoner och klarade sig med hårsmån vidare i heat efter heat.
Men i finalen var bränslet tokslut.
Att Björgen vinner allt hon ställer upp i, gårdagens förlustlopp finns det alltså naturliga förklaringar till, det har man på något sätt vant sig vid.
Northug vet vi att han är oslagbar i jaktstarter. Däremot har han då och då visat mindre övermänskliga egenskaper vid individuella starter. I fjol blev han 13:e i Davos, 8:a i Otepää och 3:a i Drammen. Samtliga lopp över 15 km. Därför trodde i varje fall jag att han skulle få det svårt när det handlade om dubbla sträckan. Trots att han hade vunnit 15 km överlägset i Kuusamo ett par veckor tidigare.
Då var det klassisk teknik. Nu skejt - och nu åker han skjortan av hela bunten världsstjärnor. Vinsten kan knappast förklaras med att det norska vallateamet lyckats bättre än kanske någonsin - det märktes även i damloppet - men säkert fick Northug extra motivation, i den mån han behöver det som jagande varg, när han märkte hur fantastiskt hans skidor gled i utförskörningarna ner mot målet i Davos.
Det är lönlöst att spekulera i vad som kunde ha hänt ifall Marcus Hellner haft samma glid under sina skidor. Men ett faktum är att han på vart och ett av sina sex varv tappade bortåt halvminuten mot Northug i utförsåkningen - och då är ändå Hellner känd som duktig tekniker utför.
Marcus hann i varje fall visa att det inte är något fel på den fysiska formen. Han klättrade bäst av alla uppför, vilket lovat gott inför avslutningen av Tour de Ski om några veckor. Det gäller att han hänger med fram till den sista backen. Lite illavarslande är det att Marcus i de sprintlopp han åkt hittills har varit ordentligt på efterkälken. Trots att han är regerande världsmästare i sprint. Touren innehåller en prolog och två rena sprintlopp, nog så viktiga för den som aspirerar på en slutlig tätplacering.
Våra herrar i Davos gjorde bra ifrån sig i söndagens sprint. Även om Jesper Modins form verkar vara fjärran från fjolårets. Speciellt kul att Emil Jönsson är kvitt sin skada.
Däremot har våra damer tappat sprintkraft. Vårt världsmästarpar från Oslo, Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter, är inte alls att känna igen. Ida slickar på de sår hon åsamkats genom att tillfälligt avbryta säsongen för att träna på egen hand, medan Kalla - säkert också märkt av lördagens lopp - var chanslös i sprintprologen.
Skönt då att 21-åriga Hanna Brodin visar sånt gry.
På den lokala skidfronten hände många positiva saker vid helgens tävlingar i Östersund. Jennie Öberg ser ut att komma igen mot förra vinterns form. Alla tre pitetjejer åkte för övrigt bra i framförallt den klassiska masstarten.
Men allra roligast var segrarna för Strömnäs´ juniorduo Sofia Henriksson och Martin Bergström. Den senare var svårt sjukdomsdrabbad i fjol. Nu kan han liksom Sofia ställa in siktet mot att kvala in till årets junior-VM, som arrangeras i Turkiet.