Det behövs ingen längre titt på den allsvenska kvaltabellen för att begripa betydelsen av kvällens match mellan Piteå Hockey-Tingsryd. Seger för Piteå och tabellen trycks ihop rejält mellan femman och toppen. Det mesta talar för en rysare i LF Arena.
Piteå gavs en tuff öppningsdeal i kvalserien. Löven hemma, Vita Hästen och Karlskrona borta följt av Tingsryd hemma. En tvåpoängare i de matcherna var mer än vad åtminstone jag väntat. Jag trodde på noll poäng där men att ett avslappnat Piteå skulle komma igen och ordna tre raka mot Tingsryd och i matcherna mot Huddinge när serien vänder. Och det är med början ikväll det mesta avgörs. Hamnar alla poängen hos hemmalaget ser det plötsligt ljust ut för Piteå Hockey. Huddinge kan Piteå absolut klara och med tanke på hur det såg ut mot Vita Hästen och Karlskrona betraktar jag inte de gängen som favoriter i LF Arena.
Det small rejält kring Piteåspelarna inledningsvis i de två senaste bortamatcherna och det har varit otäckt tuffa tag i flera av de inledande kvartsfinalerna i SM-slutspelet. Igår höll publiken andan när Frölundas Magnus Kahnberg och Luleås Janne Sandström krockade. En otäck olyckshändelse och Sandström tvingades lämna isen på vingliga ben i andra förlängningsperioden. Frölunda avgjorde efter trettiofyra minuters förlängningskamp på den sega Scandinaviumisen i en match där hemmamålvakten Julius Hudacek överträfffade Luleå Johan Gustafsson. Nu står det 2-2 inför torsdagsmatchen i Luleå. Igår borde Luleå ha avgjort under andra periodens första hälft.
"Så nära en skandal man kan komma", dundrade reportern Lasse Granqvist under Frölunda-Luleå igår. Och varenda en som såg matchen och vad som hände när Luleås 2-3 puck först dömdes bort efter videokollning och sedan som mål undrar förstås vad det var frågan om. Man måste ha grava synfel för att inte se att den pucken var inne. Nu måste det en gång för alla bli slut på måldomarkameratjafset. Mitt förslag är att använda TV-bilder först och under de få tillfällen det inte räcker kan domarna ringa och kolla.
Att Skellefteå knockade Brynäs i fyra raka matcher kan ha stor betydelse inför fortsättningen. För första gången i Skellefteås moderna slutspelshistoria såg jag en guldcoachning. När matchbollen slogs in mot Brynäs var det de heta tredje och fjärdelinorna som gavs mest istid. Det hade annars varit enkelt att matcha de etablerade stjärnorna när Brynäs spelade ut sina äss direkt i hopp om att ta målmässigt kommando. Skellefteåcoacherna höll huvudet kallt i det läget och det är sådant som betalar sig när det sista ska krämas ut i semi och finaler.
Det krävs ganska mycket extra för att spelare från norr plocka en landslagströja eller utnämnas i olika årets bästa-sammanhang. Exemplen är otaliga genom åren. Skellefteå hade en gång i tiden en kedja som dominerade svensk ishockey men något landslagsspel blev det sällan för trion Christer Johansson, Hardy Nilsson och Per "Tjuven" Johansson. Björklövens Tore Öqvist, senare också i Luleå, var dominant i flera säsonger utan att få chansen i Tre Kronor. Sedan har vi alla Luleåspelare under glansdagarna som fick en eller ett par landskamper medan det kunde räckta med en övergång från Hammarby till Djurgården för att komma med i blågult.
Igår fick Munksundsstjärnan Rebecca Stenberg veta att hon inte fanns med i VM-truppen. Mycket märkligt hävdar jag även om det sedan länge varit klart att hon inte är förbundskaptenen Nicklas Högbergs favoriter. Rebecca som tillhört toppen bland svenska spelare i riksserien i alla tre säsonger sedan MSSK tog steget upp har tagit märkbara kliv den här säsongen. Den inhemska damhockeyn har utvecklats senaste säsongerna. Alla sex lagen som spelat slutspel kunde ha plockat hem bucklan. Nu blir det antingen det AIK som MSSK har 3-1 i inbördes matcher mot eller Brynäs, MSSK:s bogeyteam nummer ett. Med stor sannolikhet var MSSK bara en etablerad backstjärna i truppen från ett SM-guld.