Den 32-åriga utflyttade Älvsbybon tillhörde Piteå Elit under många år. Men efter bland annat deltagande i världscupen och ett SM-guld i stafett med lagkamraterna i mars ifjol lade han av med åkningen efter säsongen.
Det blev den omedelbara starten på löparkarriären.
– Fyra timmar efter min målgång i sista loppet stod jag på löpbandet och körde intervaller. Jag ville aldrig kompromissa med skidåkningen men direkt efter sista loppet fanns det ingen tid att spilla, berättar han.
Brännmark hade redan sommaren 2023 imponerat stort. Han slutade åtta bland svenskarna i Stockholm marathon. En tävling med SM-status.
Den kommande säsongen var hans främsta med bland annat deltagande i världscupen i längdskidor.
Förra årets säsong skulle bli ännu bättre.
– Men så blev det inte. Det var en rätt medioker säsong och jag hade provat allt för att bli så bra som möjligt.
Därför har nu skidor bytts mot löparskor.
– Det är ganska simpelt att bara dra på sig löparskorna och köra. Det är lättare än att släpa runt på skidor. Sedan har jag valt maraton för att det är mest likt skidåkningen och femmilen som var minst bästa distans.
Att gå från skidåkning till löpning har inneburit en oväntad omställning.
– Jag tänkte att jag kunde träna lika mycket med löpningen och att andra som påstår annat inte förstår någonting. Men då drog jag som 31-åring på mig min första skada i karriären, haha, säger Brännmark.
Du hade inte någon tränare?
– Jag tänkte att det här ska jag lösa själv, det är ingen som förstår hur mycket man kan och jag ska springa. Men när jag sprang 20 mil i veckan gjorde det till slut så ont i höften att jag knappt kunde gå till bilen.
Det visade sig vara en spricka.
– I längdåkningen hade jag aldrig bromsat mig själv och insåg att jag inte skulle kunna det i löpningen heller så jag skaffade en tränare.
Så har Brännmark fått lära sig att samla kilometer är viktigt i löpningen, men att slitaget är så mycket större för kroppen med stötarna mot marken, än vad skidåkningen bjöd på.
Passen på fyra-fem timmar har bytts mot en-två timmar och träningsmängden är halverad.
– Det är intressant. Jag ligger på tio-tolv timmar i veckan, precis som Sverigeeliten, så det kan jag göra med gott samvete.
Däremot har han ett annat problem. Musklerna på överkroppen. De skulle behöva försvinna fortare än vad som är fallet.
– Jag har tittat på bilderna från mina maraton i Berlin och Valencia. Jag ser alldeles för stor ut för en löpare, men liten ut för en skidåkare, skrattar han.
– Det finns ingen mening för mig att ha extra muskler på överkroppen att släpa runt på. Det är helt onödigt att jag fortfarande kan ta 90 kilo i bänkpress. Det kommer jag väl göra något år till men jag önskar att alla musklerna bara försvann pang, bom.
I Berlin maraton sprang Brännmark den erkänt snabba banan på 2 timmar 23 minuter och 34 sekunder.
I december sänkte han sitt personliga rekord till 2.23.01 i Valencia. Det gjorde honom till Sveriges 14:e bästa manlige maratonlöpare ifjol.
– Målet i år är att ta mig under 2.20.
Första möjligheten till det blir ett lopp i Sevilla i slutet av februari.
Varför en satsning på löpning?
– Den är så logisk. Du får allt svart på vitt. Det är ett visst tempo per kilometer som alltid är samma. Längdskidor är mer andra faktorer och material. Det är ärligt och simpelt när du springer. Allt är hundra procent upp till mig. Det är inget material att oroa sig för, bara att råka knyta skorna för hårt.
Samtidigt är Brännmark ny vd för Elpex, ett rullskidmärke, vilket gör det passande med mindre träningstid.
– Vi är ett riktigt bra gäng som vill ta oss till toppen igen och nå ut i hela skidvärlden.
Han bor sedan många är i Östersund, men Älvsbyn är ändå hemma.
Därför tävlar Viktor Brännmark för Tväråselet AIF.
– Mikael Nord välkomnade mig. Det känns skitkul att springa med Taif-märket på bröstet.
– Maraton kan man hålla på med länge och jag har ingen åldersnoja. Det här är ingen riktig elitsatsning, men jag gör det väldigt seriöst, säger Viktor Brännmark.