Nya stjärnskott i damskidåkning
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hanna Falk från Ulricehamn blev Sveriges sydligaste vinnare i världscupen på skidor när hon i sitt andra internationella lopp som senior vann sprinten i Düsseldorf. Peter Larssons favoritarena. Sen förde hon Sverige upp till andra plats i lagsprinten och visade att segerloppet inte var någon tillfällighet.
Förra helgen blev Hanna sjua i Kuusamo efter att ha varit fyra i prologen. Då handlade det om klassisk teknik, nu var det fristilsåkning som gällde. Hon behärskar alltså båda teknikerna. Att hon inte heller är bortkommen på något längre sträckor har Hanna visat i junior-VM, då hon på slutsträckan gett Sverige silvermedaljer i stafett både 2008 och 2009.
Samtidigt som Hanna gjorde stordåd i Düsseldorf satte ett par juniorer vacker färg på damloppen vid den svenska skidcupen i Särna och Idre. Hanna Brodin vann lördagens sprintlopp - förra vintern besegrade hon Hanna Falk i både junior-VM och en del andra tävlingar - och på söndagen tog Lisa Larsen andraplatsen efter etablerade Sara Lindborg på 10 km.
Här har Sverige fina sparkapital inför junior-VM senare under säsongen.
Det finns alltså återväxt på damsidan som redan i vinter vill ta upp konkurrensen med seniorstjärnor som Charlotte Kalla, Anna Hansson, Anna Olsson och Lina Andersson.
Synd att Sverige inte har det lika väl förspänt bland herrarna. Det ser skapligt ut i sprint men är rent bedrövligt i längre lopp.
Lina Andersson hade ungefär samma position som nu Hanna Falk, när hon klev ur junioråldern för åtta år sedan men har trots ett par segrar i världscupen fått kämpa med återkommande sjukdomsproblem. Samma visa inför den här säsongen. Men Piteå Elits "leading lady" har gång efter annan visat att hon kommer snabbt tillbaka när hon fått träna effektivt några veckor. Och nu närmar hon sig formen allt eftersom.
Sjunde plats i Düsseldorf med snudd på betydligt bättre - ett felskär på upploppet och en tiondels sekund stal finalplatsen - är vid den här tidpunkten mer än godkänt. Framförallt med tanke på att loppet handlade om fri åkteknik, även om hon behärskar det åksättet bättre i just sprint än i distanslopp.
Piteå Elits andra bidrag i Düsseldorf, Jesper Modin, har oförskyllt hamnat i några förargliga intermezzon under upptakten av den här säsongen. Diskvalificering i Bruksvallarna och fall i Kuusamo. Båda gångerna i specialtekniken, klassiskt.
I Düsseldorf var det ytterst nära att Jesper skulle ha åkt dit igen. Men ett balansnummer i den högre skolan räddade honom från fall i kvartsfinalen, när en schweizare var på väg att köra in honom i ena räcket. Sen slog dock oturen (?) till på nytt när Jesper i ett försök att förbättra sin position i semifinalen bröt ena staven.
Jesper Modins elfte plats bör ses mot bakgrunden av att han aldrig tidigare tagit poäng i världscupen i ett fristilslopp. I fjol var han 46:a på samma plats.
Formen är det med andra ord inget fel på. Så det ska bli intressant att se ett lopp i klassisk åkteknik utan malörer av Jesper. Det är vad det handlar om i Rogla om ett par veckor.
Magdalena Pajala hette Piteå Elits tredje åkare i Düsseldorf. Men med tanke på att även hon behärskar den klassiska tekniken betydligt bättre än den fria, var det egentligen inte rätt tillfälle för henne att göra årsdebut i världscupen. En dryg sekund blev skillnaden mellan 39:e plats och en fortsättning i kvartsfinal.
Hoppas att Magda får en ny chans redan till tävlingarna i Rogla. Jag är övertygad om att hennes kapacitet räcker till att gå vidare från kvalet när det handlar om klassisk teknik.