Sofia Henriksson är ett undantag. Ett lysande sådant.
Men tyvärr har Norrbotten med sina stolta juniortraditioner under de senaste decennierna just nu inte mycket mer att visa upp i den svenska skideliten. Det räcker med att kika i resultatlistorna från det pågående mästerskapet för juniorer i Boden för att inse den saken.
Efter Christer Majbäck och senare Niklas Jonsson plus några av hans samtida har inte landets nordligaste län med sina utmärkta förutsättningar för längdskidåkning haft en enda på svensk elitnivå konkurrenskraftig manlig aktiv. Då bortser jag förstås från importerna Marcus Hellner (Västergötland) och Jesper Modin).
På damsidan såg det ut att ta stopp med Charlotte Kalla och hennes jämnåriga, men nu har sju år yngre Sofia Henriksson uppenbarat sig som en räddande ängel. Sofia bör vara mogen att på allvar ta upp kampen på seniornivå när Kalla börjar skönja slutet på sin framgångsrika karriär.
Men vem har norrlänet som bland herrarna kan efterträda Hellner och Modin?
Som i all annan idrott går utvecklingen i vågor även för längdskidsporten. Västerbotten dominerade under en lång följd av år prislistorna inte bara i vårt land utan även internationellt. Men var finns vårt södra grannlän nu? Jo, så långt ned som det går att komma. Det är till och med så att juniortalanger därifrån föredrar att flytta för att tävla för andra klubbar. Klubbar som satsar på att utvecklas.
En allvarlig brist både i Norr- och Västerbotten är att det arrangeras alldeles för få tävlingar här. Det behöver inte vara stora arrangemang som exempelvis Skidalliansen i Piteå eftersträvar (och inget fel i det). Men vad som behövs, för att ge näring åt de plantor som trots allt visar upp sig på ungdomsnivå emellanåt, är klubb- och distriktstävlingar under hela vintern spridda från Malmfälten och Tornedalen i norr till de södra länsdelarna. Helst 2-3 varje veckoslut med tanke på skiddistriktets stora yta.
När hade exempelvis Arjeplog ett arrangemang senast? Älvsbyn? Sjulsmark? Norrfjärden? Antnäs? Luleå? Strömnäs med sina många just nu sjukdomsförföljda ungdomar? För att inte tala om att traditionsrika evenemang som Kirunaspelen, Bodenspelen och Bergnäsloppet lagts i malpåse.
Det behövs både små men ibland också stora tävlingar för att dels behålla de aktiva som finns men även för att föra utvecklingen framåt.
En uppgift för Norrbottens skidförbund att ta tag i tillsammans med sina klubbar.
I den här spalten har det många gånger under senare år påtalats den dåliga återväxten på pojksidan. Det gäller inte bara för Norrbotten utan i hela landet. Däremot håller våra tjejjuniorer ställningen och 17-18-årsklassen kan de till och med framgångsrikt konkurrera med Norge. Dessutom även med den äldre klassen flickor här hemma, vilket första dagens JSM-tävlingar i Boden visade. Tendensen vid JSM i Hudiksvall i fjol var densamma.
I rättvisans namn bör det kanske påpekas att JSM-vinnaren i den yngre juniorklassen bland pojkarna (Gabriel Ruus från Gillberga i Värmland) hade bättre tid än ettan i den äldre gruppen.
Synd för Lahtis. Men något annat var kanske inte att vänta. Efter urladdningen vid VM i Holmenkollen tillät inte det internationella skidförbundet att världscupen skulle få göra det minsta lilla uppehåll. Nej, pang på och man förstår att en och annan med tufft VM-program vill ta igen sig.
Fast visst är det tråkigt för Lahtis att både Petter Northug och Marcus Hellner väljer att ladda sina batterier inför nästa veckas revanschmöten i Stockholm (Slottssprinten) och Falun. Det handlar dessutom inte bara om revansch utan även om många sköna världscupspoäng.
Som i sin tur förvandlas till pengar beroende på hur högt i cupen den aktive hamnar.