Hon kom in i truppen som helt oprövad 15-åring.
Året innan spelade hon en halv säsong med Alvik.
- Men där fick jag inte stå särskilt många A-lagsmatcher, bara 2-3 stycken, minns Emma.
Utespelare på träningen
Emmas moderklubb är Munksund och där började hon som utespelare.
- När jag var en 12-13 år blev jag mer eller mindre tvingad att ställa mig i målet. Alla dom andra vägrade vara målvakt, säger hon.
Och det dröjde länge innan Emma kände sig som en "riktig" målvakt.
- Jag spelade bara matcherna som målvakt. På träningarna fortsatte jag att vara utespelare, skrattar Emma.
- Så det är först de två senaste säsongerna som jag överhuvud taget enbart tränar målvaktsträning.
Emma började med fotbollen redan i 8-årsåldern. Hon har bland annat varit med om att vinna Piteå Summer Games med MSSK.
Fel rörelsemönster
Sedan blev det handboll, först i Strömnäs och sedan med Lillpite i division 2.
Emma har också provat på både innebandy och friidrott.
Men hon fastnade inte för någon av de sporterna heller.
- Innebandy var lite för mesigt för mig och friidrotten alldeles för jobbig, skrattar hon.
Oskrivet blad
När Emma kom till Piteå ifjol hade hon faktiskt inte så stor koll på laget.
- Nej, när man var yngre var det ju bara MSSK som gällde. Då hade man inte mycket till övers för PIF, skrattar hon igen.
- Så jag hade verkligen inte sett många PIF-matcher i ettan innan jag kom till klubben.
Dit kom hon alltså som ett ganska oskrivet blad.
Och hon hade själv inte så stora förväntningar.
- Nej, jag visste väl egentligen inte hur det skulle bli, hur många matcher jag skulle få spela och så där.
Mogen uppgiften
Inför säsongen hade Piteå inte utsett någon förstamålvakt. Emma och Martina Olofsson skulle dela på jobbet.
Men det visade sig ganska snart att 15-åringen var mogen uppgiften att spela i division 1.
n Martina Olofsson stod i de två första matcherna.
n Emma Gustavsson i de två följande.
- Men debuten var inte så lyckad, minns Emma. Jag släppte in tre mål mot Sundsvall i min första seriematch med Piteå...
n Emma och Martina turades om att stå i de två följande matcherna, men sedan tog Emma över - för gott.
Åtta nollor
Hon stod i målet i de s j u t t o n sista seriematcherna och höll nollan i åtta av matcherna, varav fem i rad.
- Det gick riktigt bra för mig, konstaterar Emma. Men jag spelade också bakom ett starkt försvar som inte släppte till många målchanser per match.
Serien gick före
Framgångarna i PIF gjorde också att hon blev uttagen i F16-landslaget.
- Men där missade jag en match. Serien med PIF gick före, minns Emma, som behållit sin landslagsplats över vintern. Hon och Linnea Söderström turas om att stå i F17-landslaget.
Nyligen var hon på läger i Gävle och stod i en landskamp mot Danmark.
- Vi förlorade med 1-2, men jag kunde inte göra så mycket åt målen, säger hon.
Nu närmast väntar EM-kval mot Makedonien. Då hoppas Emma få chansen igen.
- Som det ser ut kan jag inte räkna med särskilt mycket speltid i serien. Men jag hoppas jag kan behålla min landslagsplats ändå, säger Emma.
Och om chansen skulle dyka upp i allsvenskan är Emma beredd.
- Absolut, det kan du räkna med! lovar hon.