Sådär, ja. Hockey-VM började på allvar igår och tre av de stora elefanterna får inte vara med och dansa längre. Kvar är nu den plötsliga favoriten Tre Kronor, Finland, obesegrade alplandet Schweiz och USA. Fick frågan från flera håll om Sverige kunde ha skuggan av chans mot Kanada i kvartsfinalen. Absolut i en enstaka match svarade jag, men knappast om det handlat om en matchserie i låt säga bäst av sju.
Det stundtals usla spelet i gruppkvalificeringen gavs Tre Kronor möjligheten att slå ur underläge. Och i den grenen - slå ur underläge - är Sverige mästare i vilken sport det än må handla om. Favorittrycket har aldrig varit enkelt att bära. Däremot underdoggens slokande öron.
Förbundskaptenen Pär Mårts har med rätta kritiserats för att inte ha spelat in ett fungerande powerplay eller det för sporten lika viktiga boxplayet. Idag är en annan dag och när agnarna ska skiljas från vetet sitter det mesta plötsligt där. Bröderna Sedin och flera av Kanadas stjärnor darrade inför de avgörande straffarna. Göteborgsgrabbarna Loui Eriksson och Fredrik Pettersson – vilka iskalla straffar – blev hela landets hjältar över någon straffsekund.
Apropå hockeyfrågor har en del undrat hur jag ställer mig till Piteå Hockeys tränarrekrytering av Patrik Kluft. En offensiv, intressant satsning tycker jag.
Patrik lyckades bra i Kallinge. Att välja en plantskola som ligger mitt mellan de ledande lagen inom svensk ishockey är ett smart drag. Om Patriks brinnande intresse ger vid hand att han pendlar och ser Luleås och Skellefteås träningar kan såväl han som Piteå lyfta. Den enda negativa fundering jag kan lägga fram är det faktum att hans matchanalys gav vid hand att Vita Hästen skulle ha vunnit med flera mål mot just Piteå när lagen möttes i Norrköping. Den bilden hade inte vare sig jag eller Piteås rutinerade lagkapten Daniel Olofsson. Vi ansåg att Piteå absolut kunde ha vunnit redan efter tre perioder.
ATG blev världens första statliga spelbolag som tog till den drastiska åtgärden att stänga av så kallade robotspel. Efter elitloppshelgen ifjol när ett och samma spelgäng tog alla tre V7:orna på tjugo miljoner stycket skrev jag att det handlade om så kallade maskinella spel. Min källa hade god insyn i ATG:s verksamhet och meddelade samtidigt att de här jättebolagen satsar mer än de vinner. Nu är det tydligen inte så längre, men jag tycker att det är fel att stänga av en viss form av system som trots allt bygger på ranking och skicklighet. Ifjol satsade stora bolag hela elva miljoner på spiken Brad De Weluwe i Kungapokalsomgången. Den förlorade. I söndags byggde de allt på Sebastian K och Maharajah i Oslo Grand Prix kryddat med några U-hästar som gjorde sitt. Hur man än vrider och vänder på det bygger mastodontliren på skicklighet. Alla dessa så kallade robotspel läggs ju enligt uppgift från utlandet. De skulle gå att eliminera deltagandet på ett effektivt sätt ifall ATG kunde bygga in en kostnad på låt oss säga två spänn per kupong från utlandet.