Norrbottens bästa SM-vecka någonsin
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och tänka sig - på fyra tävlingsdagarna erövrade Norrbotten fem individuella guldmedaljer!
Pricken över i:et blev det förstås när hemmapublikens egen kelgris Magdalena Pajala exploderade på upploppet och vann sprintfinalen före Charlotte Kalla.
Nu är Magdalena SM-bäst i familjen. Tidigare hade Jesper Modin, sambon som börjat träna igen efter den sjukdom som stoppade hans start på Vallsberget, silver från SM-femmilen i fjol. Ska Jesper nå ifatt måste han vinna 50 km när andra delen av SM avgörs i Skellefteå om ett par månader.
Fem SM-guld under ett och samma mästerskap har inte Norrbotten vunnit tidigare. Det tidigare rekordet skrevs också in på Vallsberget med tre segrar till Sven-Åke Lundbäck och en till hustru Lena vid 1978 års SM.
Nu var det Marcus Hellner som i någon mån tog över Sven-Åkes roll: två starter och två segrar. Han har faktiskt chansen till en tredje, även om den är väsentligt mindre med tanke på att det i Skellefteå handlar om 50 km, klassisk teknik och masstart. Det brukar inte vara Gällivarepojkens bästa gren.
I två av de övriga norrbottniska gulden var Charlotte Kalla engagerad: gårdagens uppvisning på 10 km samt IFK Tärendös vinst i lagsprinten. Charlotte for fram till synes obesvärad uppför Vallsbergets slalombacke och lyckas hon, som hon hoppas, spetsa formen ytterligare till den olympiska inledningen måste Björgen och Kowalczyk och allt vad de heter åka ruskigt fort för att besegra henne.
Kallas hemkommun heter Pajala. Nu, när hon flyttat därifrån till Östersund, har hon Pajala (Magdalena) inpå sig, förmodligen både i tränings- och tävlingsspår de närmaste åren.
Marcus Hellner blev visserligen mästarnas mästare på Vallsberget. Men jag hade faktiskt trott att han skulle ha spöat motståndarna ännu mer i går. Flytet i skejtåkningen var inte lika imponerande som vid dubbeljakten i onsdags.
En förklaring kan vara att Marcus kom ur åkrytmen när han efter ett missöde med ena staven i början av loppet tvingades byta först en gång, sen en gång till. Då är det förstås lätt att börja drabbas av panikkänslor. Men Marcus behöll lugnet och satte in sin avgörande stöt på slutvarvet.
Imponerande - fast inte lika imponerande som Kallas lopp.
Vid sidan av de olika segrarna lämnades också några viktiga besked med tanke på kommande OS:
n Daniel Rickardsson har förbättrat sin skejtteknik högst väsenligt, vilket han borde få nytta av i den dubbla jaktstarten;
n Johan Olsson tog sin nionde individuella SM-medalj genom tiderna (utan att ha vunnit någon gång) i sin första start på en månad.
Detsamma gäller om Lina Andersson. Hon var visserligen aldrig med i medaljkampen i lördagens sprint. Men det märktes att PT:s medaljvinnare i kvalet och fram till finalen hade bättre bett i åkning och stakning än de senaste veckorna. Får Lina vara frisk fram till OS åker hon förstås sprinten och blir dessutom ett fullgott alternativ på någon av de klassiska sträckorna i stafett.
När det gäller övriga sjuklingar i OS-truppen har åtminstone Jesper Modin och Anna Olsson börjat träna så smått.
Sen hoppas jag att SOK och skidförbundet efter Mats Larssons granna silvermedalj efter sprakfålen Emil Jönsson i sprint plockar ut Mats till OS-truppen. Där kan han ha många roller: att åka sprint, att vara back-up på någon klassisk stafettsträcka och inte minst att fungera som farthållare åt trion Olsson-Södergren-Rickardsson i första delen av den dubbla jaktstarten och köra sk-n ur hängspecialister som Northug, Di Centa, Piller Cottrer, Angerer och allt vad de heter.
n Anders Södergren knep sin andra fjärdeplats på Vallsberget och eftersom marginalen i går var mindre än halvminuten till Marcus Hellner, vågar vi nog hoppas på att Anders under tiden fram till OS hinner reparera kroppen så att den når gammalt, gott slag.