Sverige bjöds på en gratisledning man inte alls var värd efter 52 minuters spel mot hemmanationen Ukraina igår. Tio minuter efter Zlatan Ibrahimovics mål stod det ändå 2-1 till Ukraina sedan nationalidolen Sjevtjenko - rankad som Europas bäste 2004 - nickat till två gånger i den vidöppna svenska boxen. Att Ukraina avgjorde med ett hörnmål var inte oväntat med tanke på hur det sett ut på de fasta situationerna bakåt i de svenska träningsmatcherna inför turneringen. Med facit i hand skulle Sverige ha börjat med samma uppställning som den man avslutade matchen med. Rutinerade Anders Svensson och Christian Wilhelmsson skapade betydligt mer under sina minuter än exempelvis startspelaren Markus Rosenberg. Backen Mikael Lustig var ett annat klent kort med otajmade brytningar och snedträffar.
England och Frankrike kommer med stor sannolikhet att avslöja bristerna i Ukrainas försvar brutalt. Sveriges chans till avancemang ligger i två raka segrar mot de hungriga gängen. Kan vi ge det fem procents chans med gårdagens fadäs som måttstock. Nej, knappast ens det.
Tre matcher under en hektisk vecka och sedan fjorton dagars uppehåll. Det kan vara både bu och bä för Piteås allsvenska fotbollsdamer även om jag tror att den lagmaskinen skulle må bättre än de flesta lag i den tuffa allsvenskan av idogt nötande.
Det är starkt och imponerande att PIF tagit sig dit man är idag. Resan mot den allsvenska som en gång i tiden bara var en avlägsen dröm hade sin egen tjusning i sig. Första säsongen 2009 blev ett brutalt uppvaknande kring vad elitfotboll egentligen kräver. Det lag som tog sig tillbaka 2010 var mer elitmässigt. Trots förstärkningar värda namnet var det ändå något som saknades 2011. Den biten har man hittat idag och nu menar jag bara det sportsliga jag ser på planen. Dagens PIF är annars ganska snarlikt det ifjol rent truppmässigt.
Försvaret ser ungefär samma pjäser som ifjol och i anfallet är det Melissa Tancredi ut och Hanna Pettersson in. Skillnaden stavas förstås Sofie Persson på mittfältet och tränaren Stellan Carlssons lyckade teambuilding. Stellan har tillsammans med Lennart Hedkvist visat prov på fingertoppskänsla i coachningen. Helt klart att de lyckats motivera tjejerna att jobba för varandra. Nu är säsongen långt ifrån över och det är aldrig lätt att över tid hålla hyfsade allsvenska spelare på bettet om de blir kvar på bänken alltför länge. Utmaningen idag för Stellan och Lelle heter Camilla Johansson. En vältränad och motiverad Camilla borde kunna vara med och slåss om en tröja. Ingen tränare lyckas med alla, men Stellan har lyft de flesta PIF-tjejerna ett snäpp. Emelie Lövgren är ett exempel gott som något. Tidigare har det handlat om mycket berg och dalbana när det gäller henne. Någon enstaka hög topp följd av dalar. De matcher jag sett henne spela i år har hon varit stabiliteten personifierad. Vare sig det handlat om en mittfälts, mittlås eller ytterbacksroll.
Real Tyresö väntar borta söndagen efter midsommar. Det blir intressant att se hur PIF tar sig an den uppgiften. Fyrbackslinjen raderade ut Kristianstadtrion Kosovare Asslani, Susanne Moberg och Johanna Rasmussen utan större problem. Jag tror inte att mötet med PIF:s defensiv blir någon enkel resa för stjärnspäckade Tyresö med Marta i spetsen heller. Hur som helst en härlig utmaning för PIF. Kunde Kristianstad arbeta ned Tyresö kan Piteå det också.
Räknar man PIF-damerna som ett lag där harmonin flödar verkar det vara precis tvärtom inom herrlaget. Fem hemmamatcher utan seger är förstås sämre än vad någon kunde tro innan seriestart. Tränaren Anders Wallerström har mängder av hål och energiläckage att täta. Nu gäller det att truppen svetsas samman inför de två avslutande vårmatcherna. Teambuilding under sommaruppehållet kan vara lösningen där också. Piteå förfogar över nog bra spelare för att klara division II-kontraktet, men spelaromsättningen och de alltför många avhoppen från truppen senaste säsongerna borde oroa sektionen.