Efter den fina svenska inledningen av vinterns världscup i längd, har det hakat upp sig någonstans på vägen.
Och det är inte bara lite misslyckad vallning stundtals utan framförallt sjukdomar som ställer till det. Mycket olyckligt med tanke på att nästa vecka inleds vinterns höjdpunkt, Tour de Ski.
Med A-truppernas Johan Olsson, Calle Halfvarsson, Emil Jönsson, Anna Haag, Hanna Brodin, Hanna Falk, Magdalena Pajala och Jennie Öberg mer eller mindre ur spel efter dels akuta problem, dels problem under uppladdningen inför säsongen, som många ännu inte hämtat sig ifrån. Till den senare kategorin hör några från Piteå Elit med framförallt Jesper Modin, som har långt till fjolårets pålitliga standard.
Dessutom har Charlotte Kalla helt tappat den form hon var i, när hon tre gånger fick kliva upp på den andra prispallen i Sjusjöen och Kuusamo.
I den gamla, goda världscupstiden, när det inte var tävlingar vartenda veckoslut, då hade de aktiva möjlighet till återhämtningsperioder.
Nu är det inte så.
Den som tappar formen temporärt hinner aldrig ifatt sitt rätta jag i jäktandet mellan olika tävlingsplatser. Träningen blir dessutom ofta lidande.
En som tog tag i problemet när hon hade tappat formen, var Ida Ingemarsdotter. Hon åkte helt sonika hem och började om från början. Ida avstod visserligen endast en helg men kom tillbaka som en helt ny åkare när hon nu i Rogla blev trea i sprinten. Det är faktiskt - trots att hon i fjol blev världsmästarinna i lagsprint tillsammans med Charlotte Kalla - Idas näst bästa resultat i världscupen någonsin.
Ett bevis för att det lönar sig att radikalt bryta ett dödläge.
Kanske skulle fler ha gjort detta, inte minst med tanke på att Tour de Ski närmar sig med stormsteg. Jag tänker framförallt på Charlotte Kalla. Hennes lopp i helgen visade en slutkörd Kalla, milsvida från den rapphet i steget hon brukar ha när hon åker som bäst.
Låt oss hoppas att julens ledighet också innebär ledighet från allt vad skidåkning heter. Möjligen skulle det kunna ge henne lusten tillbaka.
Annars fruktar jag att hon kommer att göra en slät figur mot den röda armén under de åtta dagar touren pågår.
Charlotte Kallas förra klubbkamrat i IFK Tärendö, Mia Eriksson, tävlar i vinter för Piteå Elit. Mia har tagit ett tydligt kliv framåt i sin utveckling och borde vara aktuell för en plats i Sveriges lag till Tour de Ski.
Framförallt verkar Mia ha förbättrat sig i distansåkningen. Hon har alltid haft talang för sprint och brukar ofta klara kvalet de gånger hon ges chansen i världscupen. Men nu ser hon ut att ha förbättrat sig avsevärt när det gäller att orka längre. I varje fall att döma av insatsen vid Skandinaviska cupen i finska Vuokatti under veckoslutet.
Först blev hon 5:a i en överlång sprint och sen placeringen bättre på 10 km med klassisk åkteknik. Där skilde bara sekunder upp till första plats.
Att hon sen hamnade långt bak i fristilsloppet över samma distans beror, enligt Mias klubbledare Magnus Ingesson, helt på att han och hans vallningsteam vallade bort henne.
Under åren hos IFK Tärendö fick aldrig Mia chansen att åka Tour de Ski. Nu, efter övergången till Piteå Elit, borde det kunna ske.
Apropå Tour de Ski, kan det noteras att Marit Björgen - sjuk eller inte? - avstod från att åka världscup i helgen.
Säkert förståndigt. Samtidigt verkade polskan Justyna Kowalczyk, tävlingsmaskinen nummer ett, ha börjat piggna till efter en medioker inledning av säsongen.
Samma gäller på herrsidan Dario Cologna från Schweiz, alltid pålitlig i Tour de Ski och den ende jag kan tänka mig som utmanar Petter Northug uppför det avslutande berget.
Om nu inte Marcus Hellner...?