Mattias skriver sista kapitlet
Det känns som igår, men jag minns färden mot store backen Öhlunds första kontrakt på andra sidan Atlanten. Vancouver bjöd ett förhållandevis skralt kontraktsförslag efter den första lilla dippsäsong Mattias hade i Luleåtröjan på sin väg mot stjärnorna. Öhlund satt dock lugn i båten och stannade i Luleå där han vann SM-guld 1996. Plötsligt var Toronto med i bilden och till Vancouvers småilska trissades priset upp.
När allt var som hetast fanns unge Öhlund tillsammans med kompisen, nuvarande PHC-juniortränaren Stefan Hedlund, på hotell Forresta i Lidingö. Mattias skulle spela en jippomatch med en inhemska proffsstjärnor mot Djurgården. Piteåkillen och Lidingöbon Leif R Carlsson hade hyrt hela Globen för arrangemanget. En ung Mattias spelade med Peter "Foppa" Forsberg, Daniel Alfredsson, Mats Sundin och alla de andra.
De tre, fyra miljonerna som Vancouver bjöd initialt förvandlades till tio miljoner dollar för fem säsonger den gången. Igår handlade det om närmare 200 miljoner för sju säsonger i Tampa. Sedan är det förstås en annan sak att kontrakten skrivs på ett speciellt sätt i NHL numera på grund av matematiken kring lönetaken. Det är inte alls säkert att Öhlund spelar tills han är 39 år. Det är en senare fråga.
Det här med sista kapitlet för Piteå i NHL kräver en förklaring. Tomas Holmström, då, kanske någon undrar. Ja, i den fantastiske krigarens fall blir det spännande att se i vilket skick han kommer tillbaka i nyckelrollen i ett av världens bästa lag.
I senaste slutspelet såg man att Tomas hämmades av skador. Han opererade ju trakterna kring magen/ljumsken ifjol och sa sig ha besvär i år också. Det är en liknande operation som Mikael Renberg tvingats göra ett par gånger under sin karriär.
Att vara med så pass länge i den absoluta toppen sliter förstås och jag har känslan av att "Homers" enorma hockeyresa kan sjunga på sista versen. Det kan till och med vara så illa att vi redan hört refrängen.
Ett OS i Vancouver utan Holmström vore ett jätteavbräck för Tre Kronor när guldet ska försvaras i februari.
Från NHL-ishockey till allsvensk damfotboll känns steget ibland långt. Det arbetas dock för högtryck med ekonomi och värvningar även där.
Igår fick vi höra att Djurgården sålt backen Sara Thunebro till Tyskland men samtidigt också att den åtgärden inte räcker. "I värsta fall får vi ta ett år i norrettan", sas det från Djurgårdshåll. En ytterligare resa till Piteå i norr var nog inte vad klubben önskat sig när cupen lottades.
Angående Piteå blev jag förvånad när sportchefen Håkan Nordberg pratade i termer om att behålla målvakten Stephanie Labbé och sedan värva en (!) utespelare. Att försöka behålla Labbé är ju givet, men nog krävs det mer än en utespelare av hög klass om klubben verkligen vill hålla sig kvar. Och varför inte. Skulle PIF-damerna klara kontraktet ter sig framtiden ljus.
Utan Kaylyn Kyle och Brittany Timko räcker det inte med en enda för att täcka luckan. Nej, minst två och helst tre och sedan är det "bara" att arbeta ned gäng som Göteborg och Malmö när de kommer på besök.
Det var ju trots allt endast en axelryckning från tre poäng mot självaste Umeå.
Så jobbar vi med nyheter