Malmö-matchen en väckarklocka

Piteå IF har trillat boll i hela 270 minuter och noterat 0-12 under tre matcher efter succépremiären mot Kristianstad. Matchen mot Malmö borde ha varit en väckarklocka för alla inblandade. Piteå måste begripa att varje minut och varje chans till poäng är en ynnest i allsvenskan. Taktiken med futtiga tre spelare på mittfältet måste skrotas och mer flyfotade spelare bör placeras mittförsvaret. Idag kommer damfotbollens svar på Zlatan till Kvarnvallen och ger man 19-åriga Kosovare Asslani utrymme får man betala priset. Stattena reste sig efter 0-7 mot Malmö till 2-2 borta mot Linköping. Så varför inte Piteå med en talrik, högljudd hemmapublik som kuliss kunna göra samma sak?

Annars är det mycket ishockey fortfarande trots att sommartemperaturerna kopplat grepp om länet. Tre Kronor var närapå devalverat likt svenska kronan vid ställningen 2-5 mot USA, men sedan detonerade smällarna under Valborg. 6-5 mot USA och 5-6 mot Ryssland. Tre poäng och med i matchen igen. Hej och hå. Annars är det är inte för inte som nuvarande inhemska period kallas för Silly Season. Den är riktigt silly, tokig på ren svenska! Två av hockeymarknadens hetaste spelare i norr har nämligen varit två av de mest iskalla under säsongen. Och nu målas de upp som skillnaden mellan succé och fiasko. Per Ledin platsade inte ens i NHL-sketlaget Colorado, men betraktas som en världsartist av HV 71 och Luleå. Jonathan Hedström, som knappt producerat en poäng i Timrå och CSKA Moskva, ses som en frälsare av Luleå. Det är väl dags att vi lugnar ned oss lite, eller hur?

Jag har tränarpolare i eliten som anser att Ledin är en av de bästa och nyttigaste i elitserien. Den skridskostarke behöver ju sällan stå upp för sina "actions" på hemmaplan. Alla som följt med i den här spalten vet att jag älskar "Per Ledins hockeyhistoria". Utsparkad till college-ligor i USA efter juniortiden i Luleå, tillbaka till Vännäs, reserv i Björklöven varifrån han värvades av Ulf Taavola och Hasse Norberg i Luleå. De som värvade honom blev utskrattade, men under "proffssäsongen" gick Ledin från en plats längst ut i fjärdekedjan till poängbäst i laget. Sedan värvades han till Färjestad och vidare till HV och följde upp Luleåsuccén. Alla älskar en fighter, men Ledin är ingen som ensam lyfter ett elitserielag. Och jag har mycket svårt att se varför denne skridskostarke retsticka ska värderas till dubbla priset gentemot en sådan som Lubos Bartecko.

Skellefteå och Luleå har bjudit på Jonathan Hedström, Nicklas Olausson, Pierre Johnsson och Robin Jonsson. Luleå har vunnit rubbet och man kan säga att det står 4-0, kanske 5-0 när backen Johan Fransson - väljer mellan Ryssland, Skellefteå och Luleå - bestämt sig för norrbottningarna. Många från länet stämmer upp i en kör som sjunger att Luleå blir starkare än ifjol. Inte jag! Är Pierre Jonsson och Fransson bättre än Obsut och Radek Phillipp? Är Västeråslirarna, Jonte och bröderna Abbott starkare än Miettinen, Bartecko, Omark och Harju? Jag sätter inte en spänn på att så är fallet. Bra och spännade förvärv? Javisst, men de har mycket att bevisa!
Skellefteå har hittills fångat Fredrik Wargh, Petr Tenkrat och J-P Bellamare. Hålen efter Niko Dimitrakos, Gabriel Karlsson, Kimmo Koskenkorva, Mikael Renberg och kanske även Jimmie Ericsson och Christian Söderström plus backtrion Fredrik Lindgren, Tobias Wiklund och Erik Andersson kan verka omöjliga att fylla. Flera klasspelare står dock bakom dörren och knackar på hos Micke Engström, Lasse Johansson och de andra i SAIK och jag tror inte att de värvningsansvariga har problem med nattsömnen.

Till sist...
...även om ISK blev utan poäng samtidigt som det "bidde" en för PIF känns det som om de gulsvarta var mer nöjda med premiären. Andra omgångens matcher blir intressanta. ISK har än en gång massor att vinna och väldigt lite att förlora när de springer in mot IFK Luleå.