Äntligen får vi lyfta på vinterluvan för Lina Andersson! Hon har i sedvanlig ordning så här långt in i säsongen fått kämpa mer med sin ömtåliga hals och förkylningar än med konkurrenter. Men i går visade Lina att kunnandet i klassisk sprintteknik finns kvar. Och även om hon inte klarade någon plats på prispallen, var det glimtar av den fornstora mästarinnan som nu bör ha säkrat en plats i den svenska VM-truppen.
Visserligen avgörs endast lagsprinten med klassisk åkteknik i VM. Men när Lina väl hittat formen - och nu gäller det att fortsätta vässa den under de närmaste veckorna! - brukar det lossna även i skejtåkning. Dessutom är hon en utmärkt back-up för första sträckan i stafett.
I första hand är det dock lagsprint som gäller för Lina i Holmenkollen. Där har hon meriter som OS-guld och VM-silver och där är hon med sin stakförmåga på en slutsträcka ett självklart äss att spela ut mot vilka världsåkare som helst. När hon är i form. Hoppas att det som visades i går blir början till en upptrappning mot ännu högre nivåer.
Nästa gång vi får se Lina i mästerskapssammanhang blir om en dryg vecka vid SM i Sundsvall. Där står både lagsprint och individuell sprint på programmet, dessutom ett par distanslopp. Som det ser ut just nu blir det Jennie Öberg som kompletterar i lagsprinten, om nu inte Magdalena Pajala vaknat till.
Jennie gjorde inte lika väl ifrån sig i Otepää som i Liberec helgen före. Men det var bra av henne att klara kvalet och ta poäng i världscupen.
Det blev överhuvudtaget ett strålande VM-genrep av svenskarna i Otepää. Visserligen saknades några av de bättre utländska åkarna, men det gjorde Sverige också. Och det försämrar inte Daniel Rickardssons och Marcus Hellners prestationer. Båda förbättrade sina tidigare bästa resultat och för Marcus blev uppgången närmast sensationell.
På två år har han i klassisk åkteknik gått från att vara högst ordinär vid en internationell jämförelse till att konkurrera bland de främsta. Efter det han för två år sedan för första gången vann i världscupen, hemma i Gällivare, blev han tre veckor senare 45:a på 15 km i Davos, två och en halv minut från täten. Nu var han åtta tiondelar från en plats på pallen.
Styrkan i båda åksätten lovar gott inte minst inför VM:s dubbla jaktstart.
Det nya stjärnskottet Hanna Brodin har gått den långa vägen fram till sin nya position i klassisk sprint. Hon verkar ha potential till världsklass även som allround-åkare. I fjol vann Hanna inte bara junior-VM i sprint utan tog även medalj i ett distanslopp och blev dessutom trea i Tjejvasan. I år har hon gjort stabila lopp med gårdagens insats som en biljett till VM i Holmenkollen.
Bakom paren Danielsson/Hellner och Brodin/Andersson gör Jesper Modin den allra vassaste insatsen av samtliga svenskar i Otepää. Som han åkte i kvartsfinal och semifinal! Jesper har lagt ett par tum till sin redan ansenliga längd när det gäller explosivitet i spåret. Tyvärr matchar inte styrkan hans snabbhet ännu, utan i de finaler dit Jesper kvalificerat sig hittills har han fått nöja sig med att bli sexa.
Nu blev hela herrtävlingen en uppgörelse mellan dem som stakade bäst, eftersom flertalet till skillnad från damerna åkte vallningsfritt. Man önskar sig faktiskt ännu tuffare banor och ännu längre motlut i de klassiska sprintloppen så att åkarna tvingas lägga på fästvalla. Nu är ju förstås inte detta åkarnas eller deras ledare fel, eftersom de vill ta sig fram maximalt fort. Låt oss hoppas att VM i Holmenkollen inte blir en tävling där enbart stakförmåga premieras!
Den här veckan startar U23- och junior-VM, så nu håller vi tummarna för trion Sofia Henriksson, Karl Edenroth, båda Strömnäs, och Jennie Öberg, Piteå Elit. Mest spänd är jag på att få se hur långt Sofia, förutsatt att hon fått ladda upp utan störningar, räcker mot konkurrenter som är upp till tre år äldre.