Charlotte Kalla är världsmästare i lagsprint. Eller teamsprint som det heter i internationella sammanhang. Men när SM på distansen avgjordes i Östersund i går kväll hade hon ingen att åka med för sin klubb, IFK Tärendö.
Marcus Hellner är individuell världsmästare i sprint. Han hade inte heller någon lagkamrat, i hans fall Gellivare Skidallians, i SM.
Så de två dominerande aktörerna i de senaste årens svenska mästerskap fick vackert lov att titta på när medaljerna i denna, det ska erkännas, lite undanskymda skidgren fördelades på Östersunds vackert belysta skidstadion.
Tävlingen hade med andra ord kunnat få ännu vassare stjärnstatus. Förutom Kalla och Hellner fanns inte heller Emil Jönsson, Calle Halfvarsson, Hanna Falk eller Jennie Öberg på startlinjen. Men i deras fall handlar det mer om förkylningar och krämpor än att de saknar lagkompisar i sina klubbar.
Låt oss hoppas att de kommer igen till söndagens individuella sprint. Sverige har ju vassa, etablerade sprintåkare men även många yngre som vill glänta på dörren till de stora pojkarna och flickorna.
När SM avgjordes i Piteå för ett par år sedan har jag på näthinnan hur en oförskräckt yngling åkte iväg som besatt just i lagsprinten och stack ifrån sina motståndare i början på ett par av varven. Den gången räckte inte orken hela vägen. Det var Johan Westerlund, som gjorde ett storlopp i Piteå Elits silverlag i går. Nu har många av bitarna i Johans fysiska skidutrustning börjat falla på plats. Då och då visar han sin talang och orkar han satsa långsiktigt, kan han bli en stor tillgång för Piteå Elit om något år. Och inte bara i lagsprint.
Det var faktiskt Johan, och inte Jesper Modin, som spelade första fiolen i Piteås silverlag i går!
Norrbotten har ett bra facit från de senaste årens svenska mästerskap med Kalla och Hellner i topp men även med sprintguld för både Magdalena Pajala och Jesper Modin.
Marcus vann sitt allra första guld vid SM i Piteå 2010. Det var jaktstarten med skidbyte. Därefter har han gjort ytterligare fyra distanslopp i SM - och vunnit alla! Det betyder att han i den i den norrbottniska maratontabellen över erövrade SM-guld nu har passerat en legend som Sven Utterström.
Även om Marcus fortfarande bara har tagit hälften av de titlar Sven-Åke Lundbäck kom upp till på sin tid (tio stycken), så har han många år på sig att samla glitter av finaste valör och kanske så småningom kan etablera sig i den allra översta topp som leds av Mora-Nisse Karlsson med 17 SM-guld.
Charlotte Kalla började lagra sina SM-vinster redan 2007, som sista året junior. Hon har faktiskt redan nått Sven-Åkes skörd och tar nu sikte på Sonja Edström, som vann dussinet fullt.
Upp till Antonina Ordinas 22 och Billan Westins 19 SM-guld kommer det att dröja ytterligare några mästerskap att nå. Om det ens kan anser realistiskt. Årets SM har för Norrbottens del inletts lika bra som de senaste säsongernas; nu med två guld- och en silvermedalj på fyra lopp. Kvarstår i Östersund gör 15/10 km på lördagen och sprintloppen på söndag. Både Hellner och Kalla har kapacitet att konkurrera allra överst. Liksom vid säsongsfinalen i Torsby vid månadsskiftet mars/april, då (förutom stafett) långdistanserna, 50 och 30 km, ska avgöras.
En herre som jag unnar framgång mer än kanske någon annan i SM-spåren (även om det norrbottniska skidhjärtat slår för Hellner) är Åsarnas Johan Olsson. När Johan blev spurtbesegrad av Marcus Hellner i onsdags var det hans åttonde silvermedalj; dessutom har han sex bronsbleckor.
Men inte en enda vinst. Trots att han är individuell medaljör i både OS och VM och har vunnit ett par segrar i världscupen. Dessutom har, till råga på allt, hustrun Anna Dahlberg, förutom sitt olympiska silver i lagsprint tillsammans med Lina Andersson, vunnit inte mindre än tio SM-guld... så nog borde väl Johan till sina 14 övriga medaljer få lägga till även ett guld.