Laget är alltid större än jaget
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Frankrike var golvat efter två matcher. Italien orkade inte ens med Nya Zeeland och föll även i gårdagens avgörande match mot Slovakien. Jag vet inte vad som svider mest. Själva uttåget eller det faktum att defensivfotbollens mästarland Italien släpper in sammanlagt fyra viktiga mål i VM-matcher mot Nya Zeeland och Slovakien. Ja, herrejösses!
Och Danmark fick pisk av Japan. Danskarna har i och för sig varit sargade länge och jag har fortfarande svårt att begripa varför det tog en hel halvlek innan Lars Lagerbäck bytte in offensiva spelare i den där kvalmatchen på Råsunda när Kim Källström missade en straff. Sverige var bättre än Danmark och borde ha haft den biljetten.
Apropå Frankrikes skandaluttåg ur turneringen är det lite av moment 22 att just det rutinerade stjärnspäckade landslaget skulle rasa ihop på ett sådant skamligt vis. När landet vann VM-finalen mot Brasilien hemma i Paris 1998 var det en uppvisning i lagbygge och en för alla - alla för en-stämning.
Den dåvarande franske förbundskaptenen Aime Jaquet ville endast ha en given tupp i "Coc Bleues-hönsgården" och valde mittfältaren och fältherren Zinedine Zidane. Han frågade stjärnan Youri Djorkaeff om han kunde tänka sig att spela andrafiolen och det kunde han. Han tog skitjobbet bakom Zidane. Superstjärnor typ Eric Cantona och David Ginola gav andra svar och petades helt enkelt ur truppen. Förbundskaptenen talade öppet om det självklara att laget går före jaget. Han satsade istället på unga spelare typ Henry och Trezeguet i frontlinjen. En tuff chansning, men den höll. Sedan är det en annan historia att Jaquet avgick efter guldet med motiveringen att han inte orkade mer.
Att just Frankrikes problem inom gruppen skulle explodera under VM i Sydafrika var förvånande. Eller kanske ändå inte. Problemen hade ju puttrat en lång tid i grytan och det stod ju klart för alla att förbundskaptenen Domenec inte var rätt man att hantera dem. Franska förbundsledningen borde ha agerat långt innan VM.
På en nivå betydligt lägre ned i fotbollshierarkin verkar Piteå IF vara på god väg att spela bort chanserna till serieseger i division 2 norra. Som laget agerat de senaste fyra matcherna innan uppehållet vore det nog kanske bäst att de inblandade hellre sneglar nedåt än uppåt i tabellen under uppehållet.
Efter segrarna, 1-0 respektive 4-0, i seriefinalerna mot Skellefteå och IFK Luleå har Piteå rasat ihop likt sista höstmatcherna ifjol. Hela tio mål bakåt trots en toppmålvakt som Rickard Nordlund och futtiga tre "påsar" framåt när motståndet lystrat till gäng som Älgarna, bottenlaget Teg, Ersboda och Anundsjö. Piteå tycks ha problem överallt på planen och sommaruppehållet kommer minst sagt lägligt.
Skrev tidigare att PIF förfogar över den bredaste truppen i norra herrtvåan och det står jag fast vid. Utan Alexander Lindahl, Johan Jonsson, Samuel Berggren, Björn Lindblom och inte minst Victor Brännström har dock gänget nervat ihop.
Att säkra upp försvaret med Anders "Göken" Lundgren samtidigt som man kallat och hjälpt in Andreas Lindahl under fanan igen hade troligen givit mer poäng, men det är bara att konstatera att PIF-tränarna och ledningen valt andra alternativ.
Och samtidigt sagt tack och adjö till toppstrid. Händer inget radikalt ser det ut som om PIF-herrarna tvingas slåss längre ned i tabellen under höststormarna.