Simon Marklund (till vänster) och Filip Berglund (höger) är två andra fotbollsspelare som gick i samma klass som Moa Öhman i Hortlax. (Arkivbilder)
Moa Öhman tillhör numera Malmö FF men har Piteå IF som moderklubb och var en av målvakterna i PIF dam så sent som förra säsongen.
Nu är hon 26 år och även om det hunnit gå många år sedan hon gick fotbollsklass i Hortlax, så minns hon högstadietiden med värme.
– För mig var det en väldigt bra tid. Det var kul att få in fotbollen under skoltid och sen gav det mig även en chans att få träna med killar, så för mig personligen var det väldigt utvecklande, säger hon.
Antagningsbeskedet gjorde henne ännu mer målinriktad och sporrade henne att träna ännu hårdare.
– Saker ställdes ju verkligen på sin spets. "Är det detta jag vill göra och lägga ner all den tid som krävs?". För mig blev svaret: "Okej, nu ska jag göra det här och jag ska göra det ordentligt, så får vi se hur det går".
Onekligen gick det ju rätt så bra. Och inte bara för henne. I samma klass gick Filip Berglund som spelat division 1-fotboll med PIF herr och även Simon Marklund, Superettanspelaren i Östersund FK, som fast han är född 1999 gick i fotbollsklassen med 98:orna.
Och förutom framträdande fotbollsspelare har klassen även fostrat elitidrottare inom andra sporter.
Viktor Grahn, ishockeybacken med meriter från SHL och Hockeyallsvenskan, är en. Gustaf Lundström, snowboardåkaren som tävlat för Sverige i både världscup och VM, är en annan.
Allt detta har Moa Öhman förstås redan koll på, men hon imponeras ändå när det kommer på tal.
– Ja, det är ganska häftigt. Det är kul att vi är så många som hållit oss kvar i idrotten och som det gått väldigt bra för, säger hon.
Viktor Grahn valde till slut hockeyn före fotbollen, men trivdes bra under skoltiden i Hortlax. "Det var få förunnat att få spela fotboll under skoltid, och vi hade jätteroligt tillsammans i klassen", säger han.
Hur kommer det sig då att just denna klass sticker ut? Viktor Grahn försöker klura på frågan men den är såklart inte enkel.
– Jag har ingen aning. Det är väl kanske litegrann slumpen, säger hockeybacken till vardags i Södertälje men kommer också ihåg att det var en aktiv och träningsvillig klass.
– Om jag minns rätt tränade vi fotboll tre gånger i veckan på skoltid och så hade vi ju även träningar i våra fotbollslag på kvällarna, fortsätter Viktor Grahn.
– Sen var vi flera som höll på med andra idrotter också. För min del var det hockey på vintrarna, och även spontanidrott på sidan om det. Vi var en klass som höll på ganska mycket, och gör man någonting mycket brukar man bli duktig på det.
Gustaf Lundström har tävlat i både världscupen och i VM i snowboard. (Arkivbilder)
Gustaf Lundström tror en annan förklaring är att 98-kullen i Piteå helt enkelt var stor.
– Jag tror att det var 56 ansökande till fotbollsklassen det året. Jag minns att det kändes väldigt stort och kul att komma in, och tror att vi alla kände att det var en riktigt duktig klass, även om vi senare hamnade på lite olika ställen.
För Gustaf Lundström blev det alltså till slut snowboard, men även i den satsningen är han övertygad om att fotbollen hjälpt honom.
– Bara det här med att vara en atlet och att få vara i en bra lagsammanhållning. Även om man tävlar individuellt i snowboard så behöver man vara en lagspelare när man ska lära sig av eller lära ut till sina kompisar i backen, säger han.
– Sen hjälpte fotbollen mig även att bli mer tävlingsinriktad. Man fick tidigt lära sig att vinna och förlora. Det hade nog tagit längre tid annars när jag skulle börja tävla i snowboard.