Kirunas återkomst - nu Bruksvallarna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var annat förr. Då både inleddes och avslutades säsongerna i Kiruna. Först samlades ofta flera nationers elitåkare, inklusive de svenska, till träningsläger i november. Sen lockade Kirunaspelens vårfinal stora delar av världseliten.
Efter sekelskiftet är det däremot Bruksvallarna i västra Härjedalen, inte långt från norska gränsen, som både varit en ofta återkommande träningsarena men numera också plats för säsongens tävlingspremiär. Så är det även i år. Genrepet inför världscupen sker på lördag och söndag i den lilla och trivsamma fjällorten Bruksvallarna. Direkt därefter sticker hela laget norrut igen. Nu till Gällivare, som tagit över den roll Kirunaspelen en gång hade.
Gällivare är Norrbottens skidarrangör nummer ett, Piteå får finna sig att hamna i skuggan. Speciellt när man minns att det på Dundret och i Dundrets skugga arrangerats inte bara världscup i längd utan också en mycket omtalad tvådagarscup i alpint under Ingemar Stenmarks glansperiod.
I Bruksvallarna står både sprint och distanslopp i fri åkteknik på programmet. I Gällivare är det däremot fristilslopp första dagen och stafett den andra.
Vi minns med välbehag hur det var för två år sedan när Charlotte Kalla och Marcus Hellner för första gången vann var sitt lopp i världscupen. Ingen av dem hade lyckats göra samma sak i Bruksvallarna en vecka tidigare. Så alltför stora växlar får vi nog inte dra på vad som sker i säsongens allra första lopp med nummerlapp på bröstet. Hellner var den gången exempelvis 48 sekunder långsammare än Anders Södergren.
Kalla och Hellner kommer säkert att vara med långt framme i Bruksvallarna oavsett tänkbara missöden som då och då inträffar i genrep. Återstår att se hur många andra norrbottningar som är det. Och om fler tar samma kliv i utvecklingen som vad Magdalena Pajala och Jesper Modin lyckades med i fjol. Det finns onekligen ett koppel unga talanger, både (framförallt på tjejsidan) i Norrbotten och på andra håll i landet.
Inte bara svenskar tävlar i Bruksvallarna utan även ett koppel kanadensare med Kershaw och Harvey i spetsen, slovaken Bajcicak, schweizare, fransmän, japaner etc. Men svenskarna ställer upp i favoritroll, inte minst i sprintloppen. Där skulle de främst rankade både bland damer och herrar kunna besätta vilka A-final som helst i världscupen.
För Piteå Elis främsta hade det passat bättre med klassisk teknik. Men det blir spännande att konstatera om exempelvis Magdalena och Jesper lyckats utvecklat sin skejtteknik sedan förra säsongen. Likaså Lina Andersson, som man sällan brukar veta var man har formmässigt men som rapporteras ha haft en fin träningssommar, vilket betyder att hon skulle kunna konkurrera om platser i de klassiska distansloppen också så småningom.
Även Mikael Norberg har lagt ett år av träning på sina axlar. Han är en av många unga med potential. Sen finns gamla rävar som Mathias Fredriksson och Jörgen Brink som också vill ha ett ord med i laget inför framtida uttagningar.
Vi står onekligen inför en spännande säsong med höjdpunkter som Tour de Ski (där Kalla gör comeback), VM i Holmenkollen, världscupens avslutning i Stockholm och Falun för att inte säga de svenska cupernas avslutning liksom SM-stafetterna i Piteå nära nog vid en tidpunkt då man brukar tala (och sjunga) om vårsolens glans.