Kanadensisk mur redan från början

Med Emelie Lövgren på landslagsuppdrag och Brittany Timko fotskadad går det förstås inte. Annars hade det varit ett drömläge för PIF-damerna att fortsätta i samma spår som laget avslutade cupkvarten mot Djurgården. Kanadensiskorna Timko och Kaylyn Kyle drogs ned centralt i mittförsvaret och där skulle de tjejerna ha spelat från, låt oss säga, omgång tre och framåt.
Det stod ju klart ganska tidigt att en läckande backlinje och en tunt trepjäsersmittfält inte var rätt melodi. Timko och ett par av de andra offensiva spelarna gavs inget understöd och stod ofta inför hopplösa uppgifter framåt. Mot Djurgården byggdes laget bakifrån och allt verkade plötsligt betydligt mer stabilt. Från målvakt till toppforward.

Det hade varit intressant att se Piteå springa in mot Linköping med en fembackslinje framför målvaktsässet Stephanie Labbé. Friskusarna Emelie Lövgren och Kaylyn Kyle centralt framför sopkvasten Timko, Lena Blomkvist och någon annan ytterback. Rutinerade duon Mari Lundqvist och Janina Marklund som yt-krympare på mitten och sedan tre platser framåt. Fysiska Camilla Johansson, June Pedersen, tvillingarna Waara Nilsson, bollhållerskan Emma Thall eller löpstarka Johanna Lindahl. Ja, alternativen längre upp i banan är många och flera av de nämnda klev fram och tog för sig när de kände stödet och trycket bakifrån. Brittany Timko var som klippt och skuren i sin defensiva roll. Bra steg, bra speluppfattning kombinerat med rutin och fysik. Djurgården har pangat in 40 mål i allsvenskan. De vann förvisso med 2-1 mot Piteå i cupen men skapade inte mycket i övrigt.

Tränaren Peter Grundström har efter i stort sett varenda match i juni och juli konstaterat att PIF blir bättre och bättre och han är absolut rätt ute i sitt konstaterande. Vet dock inte vad PIF-staben sysslade med under hela uppbyggnadsperioden i vintras. Emelie Lövgren, prisad som bäst i länet förra säsongen, var stundtals utanför startelvan innan serien. Jag är övertygad om att Grundström byggt annorlunda ifall han då sett den bild han ser idag.
Ifall Piteå åker ned och storskräller mot guldaspiranten Linköping finns chansen att rädda kontraktet under höstspurten. Då måste sportchef Norberg få grönt ljus och medel till förstärkningar värda namnet.
Vid mer troliga noll poäng måste hela PIF-ledningen - sektionen, sportchefen och tränare Grundström - tillsammans ta sig en allvarlig funderare på om det är värt att slänga iväg pengar på förvärv för ett par månaders höstspel. Situationen är ju nämligen den att PIF måste vinna minst två matcher fler än Kristianstad av de fem sista om man förutsätter att båda besegrar jumbon Stattena. Jag tror att Kristianstad vinner minst en av övriga fem och att PIF ska orka med tre av fem i spurten - Örebro, Hammarby, Göteborg, Sunnanå och Umeå - är föga troligt.

Vid eventuell förlust i morgondagens match mot Linköping är det betydligt bättre om PIF omgående lägger ned allt krut på kommande säsong. Med de rätta dragen blir division I-sejouren endast ettårig och jag är rätt säker på att PIF skulle ha hygglig chans cementera sig som ett allsvenskt mittenlag säsongen 2011. Men då krävs att spaden för det bygget sätts i jorden redan på måndag om nu guldaspiranten Linköping vinner imorgon. Vinner Piteå förändras läget radikalt.

Till sist...
...startar herrarnas division II Norra Norrland i helgen. Med Piteå IF som tabelletta och Infjärden som jumbo. Boden och Luleå är fortfarande favoriter, men PIF äger både material och spelide´ som kan stå distansen ut. Däremot ser det helmörkt ut för ISK. Tränaren Mauri Holappa är värd PT:s bragdmedalj om han fixar kontraktet. För vem kan ro en båt utan åror?