Kalla och Hellner förgyllde premiären
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Norrbottniskan inte bara utklassade ett koppel världsstjärnor. Hon lekte med dem, precis som hon gjorde med Virpi Kuitunen i Tour de Ski för ett par år sedan. Och hon gjorde det inför ögonen på häpna norska åskådare, som säkert var övertygade om att Marit Björgen skulle greja årets första norska stafettvinst i världscupen. Deras Marit hade ju varit så överlägsen i allt hon ställt upp i tidigare under försäsongen.
Charlotte Kalla blev visserligen fin tvåa i det individuella lördagsloppet, efter just Björgen. Men den lilla tjejen från Tärendö växer ett par tum när hon ställs sida vid sida med motståndare i stafetter. Då lyser jaktinstinkten ur ögonen. Och då spelar det ingen roll vilka konkurrenterna är eller vad de haft för meriter.
Hon vet vad hon kan, Kalla. Hon vet också vad hon vill. Hon har startat säsongen precis som hon hoppats efter att ha ökat mängden av träning jämfört med tidigare år.
Förhoppningsvis är inte helgens lopp någon enstaka fullträff som hon får svårt att upprepa. Förra året inledde hon ju med att vinna hemma i Gällivare. Då hade hon, med tanke på hemmabana och hemmapublik lagt upp förberedelserna för att nå en formtopp just då. Sen blev det visserligen ett par andraplatser under världscupens fortsättning men ingen fler seger. Dessutom misslyckades hon vid VM, om man bortser från en strålande stafettsträcka.
I år vill Charlotte Kalla vinna eller stå på pallen vid betydligt fler tillfällen. Och det långsiktiga målet är förstås inställt mot olympiska spelen i Vancouver under andra delen av februari.
Man bör hålla i minnet att helgens framgångar erövrades på de två distanser Kalla gillar bäst av allt: 10 km med fri åkteknik och slutsträckan i stafett. Redan nästa helg i Kuusamo står klassiska distanser på programmet och då blir det knappast klang och jubel av samma omfattning.
Men det ska bli intressant att se ifall hon tagit nya kliv framåt även med diagonaltekniken. Vill hon konkurrera med Björgen, Kuitunen, Saarinen, Majdic och Kowalczyk om den sammanlagda vinsten i världscupen måste hon behärska båda teknikerna, helst också ta ströpoäng i sprint.
Överhuvudtaget blev det en mycket bra svensk längdpremiär i Beitostölen. Framförallt med tanke på att en så stark trio som Anders Södergren, Lina Andersson och Britta Norgren saknades. De gör sin premiär i världscupen i Kuusamo kommande veckoslut, om inga sjukdomar trasslar till det.
Anna Haags första individuella pallplacering på lördagen och fina söndagslopp i stafetten, vilket bäddade för Kallas avslutning, visar att även hon tagit steget in i den absoluta världseliten. Förutom damernas stafettvinst åkte dessutom två svenska herrar in bland de tio främsta på 15 km.
Att det rumphuggna svenska herrlaget i stafett lyckades åka in som sexa ska Marcus Hellner tackas för. Inte bara för att han avancerade från 14:e plats på sista sträckan utan också för sättet som han gjorde det på. Marcus fick inte hjälp av någon utan passerade den ena svåra konkurrenten efter den andra och vann slutsträckan med klar marginal. Det var nära nog Kalla-klass på den prestationen!
Två gamla skolkamrater från skidgymnasiet i Gällivare förgyllde sannerligen den svenska skidhelgen.
Den norska insatsen i Beitostölen var dock, inte oväntat, vassast av alla. Marit Björgen verkar, även om hon tog stryk av Kalla i stafetten, vara på väg tillbaka mot gammal, god form. Och Petter Northug visade att han sannolikt blir lika svår att tampas med som förra säsongen.
Fjärde plats på 15 km är ett av de bättre individuella lopp han gjort och när den norske gutten, som i går, har konkurrenterna inom synhåll i stafett är han obeveklig.
Men för att vinna världscupen räcker det inte med att bara vinna man-man-dueller. Han måste även kunna hålla fart vid lopp med individuella starter.