Det är över två år sedan Johan Forsberg beslutade sig för att avsluta hockeykarriären.
Nu satsar den förre Luleåforwarden på att springa snabbt och länge.
37-åringen från Piteå debuterade i tävlingssammanhang under helgen när Umemaran avgjordes. Och han slog direkt till med en pallplats i 21,1 kilometer.
Forsberg klockade in på tiden 1:15:14 och var 39 sekunder efter segraren Göran Jonsson från IFK Umeå.
Hans kilometertid låg på 3:34 minuter.
– Det var jättekul att tävla igen. Jag har ju inte gjort det på nästan tre år så det kändes kul med lite nerver igen, säger han.
Det är en bra tid!
– Allt är relativt tänker jag. Jag är nöjd med tiden i alla fall, säger han och fortsätter:
– Jag har så dålig koll på vad som är bra. Jag springer bara för mig själv.
Förra året började han den stora löpsatsningen, men ivern tog över för mycket och han åkte på ett tufft bakslag.
– Jag satsade jättemycket förra året egentligen. Då sprang jag väldigt, väldigt mycket men då skadade jag mig tyvärr för att jag sprang för mycket. Jag åkte på en stressfraktur i foten och då var det helt i vila i många veckor. Jag fick inte göra någonting och tappade motivationen litegrann. Man har ju spelat hockey hela livet och varit skadad massor och nu blev jag skadad här också, säger Forsberg.
Kroppen läkte och suget kom tillbaka i våras.
– I sommar sprang jag mellan 8-10 mil i veckan. Det är ganska lite egentligen. När jag sprang som mest blev det mellan 13-18 mil i veckan. Men det gick ju inte, det höll inte kroppen för.
Var det givet att börja med löpning efter hockeykarriären?
– Givet var det kanske inte, men jag ville ändå ha någonting att göra. Mitt mål är att springa ett helt maraton och jag tänker att det är så långt ifrån hockey man kan komma. Det är en rolig utmaning och något helt annat. Jag har också alltid haft det ganska lätt för mig när det kommer till löpning och det hjälper väl till, säger Forsberg och konstaterar:
– Är det någon idrott jag har talang för så är det kanske löpning.
Inte hockey alltså?
– Nej, absolut inte. Jag får mycket bättre svar på det jag gör när jag springer än när jag spelar hockey.
Något speciellt maraton som du siktar på?
– Tanken är att springa något av de snabba maratonloppen, som i Berlin eller Valencia. Efter det här loppet fick jag lite blodad tand så det kommer nog bli ett gäng lopp nästa år.
Forsberg får hjälp av hyllade fystränaren Stefan Thomson som jobbar med Skellefteå AIK och är tränare för damerna i svenska skidlandslaget.
– Han är en gammal vän till mig och har hjälpt mig med tränigen sedan jag var typ 14. Vi bollar träningsupplägg och sedan springer jag. Utan honom hade det aldrig gått. Jag kan egenligen ingenting om löpning. Jag vet inte hur man ska träna eller någonting, så jag har honom att tacka för mycket när det kommer till att springa snabbt.
Saknar du hockeyn något?
– Jag skulle säga att jag saknar det nästan mer och mer för varje år. Alla brukar känna tvärtom men jag har tänkt på det i somras och jo det gör jag. Jag tänkte ganska mycket på det när jag sprang loppet. Det är puls, något händer och man ska prestera någonting. Det är folk som står och hejar. Det är något speciellt med idrott och det är ganska svårt att sätta fingret på, men jag tror det är pulsen tillsammans med andra. Den saknar man.
Forsberg, som bor i Umeå, pluggar till psykolog och har 1,5 år kvar på utbildningen.
– Det är kul och känns bra. Redan nu jobbar jag med några elitidrottare som bollplank.